Open your eyes bedding, är ett företag, som satsar på DIY madrass i bomull och boveteskal. Ser ju lustigt ut. Men kanske blir det något sånt här när vi skrapat ihop nog pengar? Då hoppas jag på att företaget börjat med ekologisk bomull istället för konventionellt odlad bomull till tuben man knyter madrassen av. Eller kanske börjat använda bambu eller något annat tyg med mindre negativ miljöpåverkan.

Är det någon annan av er som har köpt eller har erfarenhet av miljö- och hälsovänliga alternativ för sovrummet?

 

Skärvor av oktober kvar i träden, gatorna är marmorerade i brunt och gult. Jag vaggar när jag rör mig med familjen genom Bagarmossen. Som vi väntar och längtar efter Ted nu. Aldrig har vi behövt vänta så här länge på något av våra barn. Igårkväll trodde jag att det var på gång. Värkar kom med fem eller sju minuters mellanrum. Men så när natten bäddade om mig så klingade de av. Kvar är magen. Kvar är otåligheten. Kom ut min älskade novemberunge, kom ut!

 

Idag är sista dagen på Nils höstlov, nu börjar helgen och sedan kommer en helt vanligt vecka. Med barnen, med bestyren, med sista psykologitentan, med avslutande seminarium, med allt det där som jag inte trodde jag skulle behöva göra på egen hand just nu. Men det ska gå bra. Så bestämmer vi.

 

 

 

Dagarna går. Ted sparkar och töjer i min kropp. Hösten färgar Bagis varmt. Influensan tog mig. Nätterna tröttar mer än ger energi. Vännerna är mig kära. Barnen tycker att de har en tråkig mamma som inte orkar. Plugget inspirerar mig. Jag spenderar de sista dagarna på ett tag då lugnet ligger som en väldoft i hela lägenheten under Los tvåtimmars lur. Regnet mättar marken. Jag stretar med påklädning i hallen. Äldsten, ädelstenen springer mot förskolan. Hemmahjälten tycker att det bästa sättet att gå en sju minuters hemvägspromenad från affären är att låta den ta trettiofem. Jag vänder mig och jag vrider mig. David Åhlén sjunger för allt levande i lägenheten. Min man är snygg och jag vill va med honom mer. Somliga säger exakt rätt sak i rätt tid. Jag tänker:

 

Jag vill mer än jag räcker till för, jag behöver prioritera mer

Min kärlek behöver riktning och uppdrag, annars sjunker jag som stenen bland allas behov

Visst ska det gå bra att hitta 160 centimeter säng på Blocket

Hur orkar jag fram till sängen på bb med Teds andedräkt i mitt ansikte?

Let me linger here in your presence, linger

 

vaknade jag av att mina barn skanderade att jag skulle måla deras tånaglar

målade jag mina barns tånagalar i guld, rosa och vin

fick jag pussa en snygg nyrakad man hejdå

är jag himla tacksam över häng och bön med vännerna igår

kände jag mer hopp inför att det här med förskolan ska bli bra för elis

höll det på att gå åt skogen med att komma till förskolan alls

hade jag tre fnissande barn i en hög på min rygg i hallen

blev jag kramad precis när jag behövde det

stod en påse med gravidkläder åt mig på förskolan från en fin medmamma

tog det tjugo minuter att gå en tre minutersträcka med upptäckar-ha-skoj-hela-tiden-lo

fick jag komma in på nödlunch hos en granne och vardagshänga

lyssnar jag på r kelly

kände jag mig glad efter att ha blivit uppmuntrad i en av mina kurser

är ted vild och galen som vanligt

tror jag mig om att ro iland veckorna med studier på hundrafemtio procent

längtar jag efter att få hämta min elis

 

idag är hittills en sådan dag

selah på repeat

söndagens besök

indiansommar

gräva efter maskar en tisdag förmiddag

grannarna/vännerna

friska barn

värt plugg

gulliga tandläkare

lekivriga syskon

förhoppningsvis bara sex veckor kvar

mannens tidiga dagar

Idag började mina kurser som jag läser på distans. Det har varit en del att ro iland nu innan när jag köpt all kurslitteratur och registrerat mig vid tre olika universitet. Att bara hålla reda på de tre olika läroplattformarna jag fått tillgång till är en mindre organisatorisk utmaning bara det. Idag har jag läst igenom de tre studiehandledningarna och försökt förstå vad som kommer att krävas av mig den närmsta tiden. Hjälp! Info-overload. Bara tiden kommer att kunna utvisa om jag tar mig vatten över huvudet. Min motivation är det i alla fall inget fel på. Nu ett par veckor innan har jag grundat med att ge mig in i kurslitteraturen. Har typ njutit av det! Känner mig otroligt priviligerad som ska få plugga de här kurserna. Extremt intressant och utvecklande. 

För den som är intresserad av att veta kommer jag att läsa dessa kurser i höst:

Familje- och föräldraskapspsykologi I, Små barns utveckling och samspel samt Social interaktion och kognition.

 

Plugghäst forever!

 

I raden hållbara köp som vi försöker göra här hemma har jag nu äntligen beställt och fått den väska som jag önskade mig på min fölsis. Päron, syskon och svåger unnade mig alltså denna skönhet:

 

har varit och är fulla av gräsänkeliv, inskolning av tre och ett halvtåringen, fiskande efter miljoner böcker till en av distanskurserna jag ska läsa, torkande av smulor, lekparkshäng, besök på bvc och mvc, återseenden av vänner, fina människor vid vårt köksbord, ont i kroppen och suddig syn, plock, senare kvällar än vanligt med barnen, samtal som behövs ringas och mejl som ska skrivas. Något slags hitta-till-vardagslivet-igen. Allt har tagit mer tid än jag trott och jag längtar efter lite mer tid till bloggen, för jag är pepp. 

 

Är nyfiken på den här hösten. Tror den om mycket gott.

Jag håller på med något slags hjältegöra (enligt min egen ringa åsikt). Tappert försöker jag rensa och sortera bilderna som ligger lagrade på vår dator. Alla dessa år av digitala foton. Vi ka inte ha det såhär längre! Sju år i 11862 bilder. Men att ta sig igenom och radera och sortera dessa bilder är som ett maraton. Eller värre, för det känns verkligen inte som om det ska ta slut. Och, ja, det finns ju betydligt roligare saker att göra.

 

Är det någon som har tips och trix? Hur gör ni med era bilder? Hur sorterar ni? Hur hårt rensar ni? Hur ofta framkallar ni? Hjälp!

 

Det är i alla fall tusen gånger enklare att rensa bilder i efterhand. Då är jag inte lika övertygad: "men den här minen säger ju också verkligen något om hur Elis var som bebis, eller "det här fotot är också viktigt för att skildra tiden i Tanzania". När de är nytagna är de ju alla otroligt värdefulla.

 

Sånt här tidskärvande förvaltande gör mig ibland sugen på att inte äga något mer än kläderna på kroppen. Då skulle jag heller inte ha något annat att behöva ta hand om.

 

Ja, ja tänker jag också, det blir bättre när jag väl fått iordning det här...

 

Minns ni min önskelista? Där fanns ett par matlådor i rostfritt stål. En av mina födelsedagspresenter var ett presentkort  som skulle bli en matlåda från Lapland Eco Store. Så, nu i dagarna gjorde jag en peppad beställning där vi förutom en schysst matlåda köpte oss några första saker för att byta ut en del av plasten i vårt hem. Halleluja på den känslan! 

 

Så nu, till Loppan som inte alltid går att anförtro porslin och glas. De tallrikar vi haft och har sedan tidigare har varit i BPA-fri plast och melamin. Men vad för något de inte är fria från, de vet jag inte. Vet bara att det inte är kul när jag ser hur plasten i våra slitits och ytor bubblar och släpper. Vill i långa loppet inte bjuda på plast i maten.

 

 

Färgglada utflyktsmuggar från typ IKEA som luktar plast när man dricker ur dem är visserligen praktiska för äventyr, men heller inget jag vill packa i ner i väskan. Nu har vi två andra okrossbara och praktiska. Dessutom passande för både varm och kall dryck. Plast och varm dryck är verkligen ingen hit.

 

 

Jag vill bara peppa på att det finns alternativ. Vet att de kostar mer, och det känns inte alltid som ett val som är möjligt att göra, men eftersmaken i shoppingen är otroligt god. Hållbar och hälsosam konsumtion ftw!

 

Vi tar det steg för steg här hemma hos oss och gör det vi orkar och kan. 

Nu när hela familjen varit lediga tillsammans sedan i början av juni känns det som om semestern börjar ta slut, fastän det är en vecka och några dagar kvar innan Nils cyklar iväg till jobbet igen. Jag börjar vänja mig vid tanken. TIll och med känna mig redo och peppad. Älskar den här känslan som oftast infinner sig hos mig i slutet av semestern, innan det är dags för vardag: kom an bara! Jag ska göra finast möjligt av den tid som kommer!

 

Hösten för mig blir: inskolning av störsten på förskolan, tredje trimestern, hemmatillvaro med ett, ofta två och i slutet på oktober tre barn. Det blir distansplugg på heltid, församlingsplanteringsliv och annat engagemang som är viktigt och bra. Det är mycket som ska falla på plats och mycket jag ska lära mig. Men en sak vet jag: jag ska bara räcka till för det jag räcker till för. Jag ska int' tjures. Så om tillvaron blir för full kommer jag inte tveka att skala ner. Just nu känns det dock som en fest att mitt liv ska få rymma allt som väntar. Jag tycker om tanken på den här växten jag kommer utsätta mig genom allt nytt som jag ska få möta. Och att få chansen att bli bättre på gamla grejer.

 

Så med det sagt ska jag fortsätta ha det oförskämt bra resten av den här ledigheten. 

Ni får ha det med! Lediga eller arbetande eller vad ni än är.

 

 

 

 

De sista få dagarna här i norr nu. Ni märker att jag dykt in i dom va? Sparar ivrigt bloggande tills hemkomst och Bagisliv. Vi tar tåget hem på onsdag. I övermorgon. Det ska faktiskt också bli fint, även om jag inte är ett dugg less på att va borta.

 

När nattens drömmar varit så uppslukande att jag tvärsäkert väntar mig att de ska ha gjort avtryck i verkligheten, då är det oftast skönt att nyktra till från sömnigheten och att se livet som jag valt det. 

 

Det är sällan mina drömmar överträffar livet mitt. Säger det något om mig?