Imorse vaknade jag ur töcknet som lagt sig över mig de senaste dagarna. Så trots att jag hostar, slemmar och snorar på förkyldaste vis känner jag hur den senaste omgången influensa släpper sitt tag om mig. Nu vill jag bara fortsätta rensa ut de här viruslymlarna. Jag vill vara mitt friska jag igen.

 

Idag ska jag till universitet och gå på en bra föreläsning och tycka att jag är lyckligt lottad. Tacksam för att jag får utbilda mig. Tacksam för att jag får utrymme att tänka klart. Både rakt och vindlande. Tacksam för att min väg från tunnelbanan till universitet är to die for (ska visa er lite skönhet sedan). Tacksam för jag får saker jag behöver för att bygga min yrkesframtid. Tacksam för att det finns människor jag gillar på skolan. Tacksam för att jag får komma hem om eftermiddagarna till en man som är king på hemmaliv och till barnen som jag älskar så hjärtat rusar runt i kroppen.

 

Jag tänkte aldrig att bloggen skulle stå tyst så länge. Men så blev det. Det var sjukdom och elände och trötthet och tidsnöd och tyngder. Sedan blev det semester och äventyr och familj och vänner och vackert och kul. Sedan blev det hemkomst och lägenhetsprojekt och sjukdom och skit och nystart och bra saker och mer sjukdom. Nu är det i alla fall den artonde September och jag har för avsikt att fylla den här bloggen med mitt igen. Ser fram emot det!