Natt med vakna timmar. Förkylda sommartidsbarn. Dimmig morgon på efterkälken. Nils lämnar, jag går förbi. Pussar mitt ena barn genom förskolestaketet. Stryker det andra på kinden. Tittar med kärlek på min man och yngsten som somnat i vagnen. Hejdå, ha en bra dag, okej. Ber. Kliver i hundbajs som jag desperat försöker gnugga bort mot grus och sten. Ger skamset bort några mynt som låg i fickan till mannen vid stationen. Kommer precis i tid till tåget. Slår på David Åhléns Selah. Läser vänners länkningar på Facebook, om normaliseringen av porr, om att komma på att man hellre bor i ett hem än ett inredningsmagasin. Söderort seglar förbi. Postar ett inlägg med bilder jag tycker om. Byter tåg. Skriver. Plockar ur örhänget som gör ont idag. Kommer fram, kliver ut, åker upp för trapporna. Fortsättningen, nu kommer jag!

 

 

rytm

att ha en smart femåring

människor som inspirerar med sitt engagemang

kroppen som läker

en vän som hör av sig för att han läst nyheter över nätet och vill höra sig för

den gula heliumballongen som flyter omkring här hemma

min lust att sjunga

kroppkakor to die for hos grannarna

varje mail från en friend-crush på andra sidan atlanten

uppmuntran från handledare

vägar framåt

hjälpsam familj

lyxig förmiddag med bästis

gå på second hand efter en lång tid utan

när lo slänger armarna om mig och kniper hop ögonen i glädje

lägga barnen själv

prata från hjärta till hjärta

evening chill, spellista på spotify

den världsvida kyrkan

drömmar som ger svar

åka hemifrån och hänga en kväll med kära från gymnasiet

att va trodd på

min generöse man

 

Bit för bit har lagts på plats inför vår tid i USA. Skolans ja, fina huset vi ska bo i, de nyvunna vännerna vi ska dela huset med. Nu ska vi snart kliva in i en visum-process medan vi fortfarande bor i här i Stockholm. Det är rätt snart vi har det det sista svar vi behöver för att allt ska kunna räknas som klappat och klart. Men vårt ja är skrivet i himlen, så ett ja från ambassaden känns mest som en ren formalitet. Och tro mig, det blir mycket formaliteter, vi har en hel del pappersjobb att avklara innan vi kan boka in träffen.

 

Titt som tätt händer det att andra undrar vad det är för en plats vi ska till. Och det är inte så konstigt. Jag tänkte ge er som undrar några fakta i stil med forskningsprojekten jag gjorde på mellanstadiet. Minns ni? Kanske blir det mer greppbart då, detta med vår framtid? En tjuvtitt på det som kommer sen i alla fall.

 

Vi ska bo i Redding som ligger i Norra Kalifornien, tre och en halv timmas körning från San Francisco. Uppåt och inåt. Mellan berg och skog.

 

Trots sitt läge i de norra delarna av staten så sägs det att Redding är den stad med näst flest soltimmar i hela USA. Det kan vi inte påstå att vi kommer ha något emot. Som städer ofta är i Staterna så är också Redding rätt utdragen till sin storlek. Anpassad för det bilburna folket. Men, till vår store glädje har vi nu upptäckt att det ska gå rätt bra att ta sig fram med cykel också. Fin känsla även om vi också kommer köpa oss en bil väl på plats.

 

I antal invånare matchar den Umeå bra med drygt hundratusen personer. Fler än jag trott och sagt tidigare! Precis som många städer i Sverige är den byggd invid vatten. Genom staden flyter Sacramento River.

 

Och här är baksidan på huset som vi ska leva i. I den lilla sidobyggnaden ni knappt ser för att den står bakom trädet bodde jag och Nils när vi var på besök i Redding för fyra år sedan. Vi har kära minnen därifrån. Då bodde en fantastisk fin familj med tre barn i det stora huset (eller då var det bara ett barn, men de har precis som oss blivit fler). Men dom har flyttat till Nicaragua för att arbeta med gatubarn, gelato och konst där. Istället ska vi få ha det som hem en tid. Vi är så tacksamma. 

korrelationkoefficenter cohens d flervägsvariansanalys konstanthållna variabler

interceptet delta eta xij ssab sst power post hoc residualer samvarians rtvåadj

betavikter effektstyrka sigma prediktioners standardfel msb msw a priori alfa

 

om ni undrar var jag håller hus, så är det i detta vokabulär ovan.

imorgon 09:00 gäller det!

håll tummisarna för mig.

 

 

allt som skvallrar om vår, längre dagar och liv 

föräljningen av lägenheten

middag hos vänner en måndag trots familjens skruttighet

en kär väns flytt till staden

ett telefonsamtal från någon jag håller av

min mans ord om framtiden

musik

familj över hela världen

 

 

 

Tog en lur på soffan hos vännerna när barnen lekte för fulla muggar. Är sjuk med sprängande bihålor, huvudvärk, ögoninflammation och hosta. Illamående. Ej skoj. En sådan dag som jag önskar att jag hade noll ansvar och måsten. 

 

Men jag är full av tacksamhet över varmare vindar, vårens blommor som slår upp sin ansikten mot solen och allt som läggs på plats för framtiden. Alla vackra människor som finns i mitt liv, som är på väg in. Gud som står fast vid vad Han har sagt och älskar överdådigt. Jag är överlycklig och känner mig priviligerad över vad som ska komma sen. Och vill samtidigt inte missa en sekund av nu.

 

Eller det var en överdrift. Hoppar gärna över detta kassa mående och allt skolstrul. Det blir så lite energi över.