några minneskyssar från sörböle

 
Mit hjärta brister lite vid tanken på att det inte blir mer av det här i år. Jag är inte mätt på hur asparna rasslar i vinden, hur den fuktiga marken luktar nere vid sjön eller att se ut på vattnet när det skymmer. De här dagarna känns redan som en evighet sedan.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

en liten kik in i ett sovrum

 
Plastgolvsbonanza
 
Kånken på krok, trasmattor på rad
 
Temporär trevlig tavelvägg
 
bra burk

Yeah
 
Och så kom en av rummets ägare in. Vi får titta mer en annan dag om sådär ett år då vi flyttat in på riktigt.
 
 
 
 

början på en dröm

 
Här är början på en dröm om ett klättrande grön badrumsfönster där växterna får vara insynsskydd
 
Men dröm som jag egentligen ville skriva om var inte badrumsfönstret, utan den dröm vi snart kliver in i genom att ta flyget över Atlanten och börja nio månaders liv i Redding. Nu är det mindre än en månad kvar. Vi känner oss tacksamma bortom orden att få göra det här äventyret som vi upplever att Gud dragit in oss i. Ända sedan vi besökte Redding och församlingen Bethel Church har vi längtat efter att få komma tillbaks. Här framöver kommer jag att försöka sätta mer ord på varför och vad det är som fångat oss där - antingen här eller på den renodlade nyhetsbrevsblogg vi ska dra igång. Kommer länk till den sedan för de som vill följa oss. 
 
Bara för att det är en dröm för oss innebär det inte att vi tror att allt kommer vara guld och gröna skogar. Det finns saker som känns utmanande med det här valet vi gjort. Men vi vill ändå göra det, för vi tror att glädjen att få göra det kommer övertrumfa allt det andra. Trots att det skiljer oss från familj och vänner i nästan ett års tid, trots att vi tillsammans med barnen får kämpa för att vi ska känna oss hemma i en annan kultur och med ett språk vi inte behärskar som vårt modersmål, trots att det är en ekonomisk prioritering som kan synas galen och ostrategisk, trots att det kan se ut som ett upp och nervänt karriärmässigt beslut och trots att vi möter en del skepsis. Men allt som är viktigt är värt att ta risker för. Och så känner vi för det här. 



RSS 2.0