liten blir större
Ted, sådär en åtta timmar gammal, sover på sin pappa
Sex och en halv vecka med yngsten nu. Och jag är förälskad i den här lilla personen. Som har en beroendeframkallande mjölkdoftande andedräkt. En glad uppsyn. Glittriga ögon. Med för små tårkanaler så att de hela tiden grusar och kladdar igen. En assymetrisk dubbelhaka. Den mjukaste magen i världen. Gubbfrisyr. Vackra långa fingrar. Jag älskar hela hans ryckiga kräkiga uppenbarelse. Och ser fram emot att lära känna honom. För jag vet så lite, så lite om honom än.
kladdfärger
Måla med vattenfärger, eller "kladdfärger" som de kallas av äldsten, är kul. För ett par veckor sedan, där någon gång kring när Ted kom, så testade vi varianten med sockerlag. Har många minnen av sockerlagsmålning från det att jag själv var liten. Mamma har varit fantastisk på att dra igång pyssel mig och mina systrar! Verkligen roligt att göra tillsammans. Och Elis tyckte det var häftigt hur färgen fick eget liv och rörde sig. Vi lyckades inte helt göra vettiga avvägningar kring hur mycket sockerlag som behövdes på pappret och vatten i vattenfärgen. Eller så hade vi bara behövt kraftigare papper? Många av verken gick från fantastiska färger och mönster till en brugrå sörja när de låg och vilade. Det måste vi öva på.
Ps. För sockerlagen - blanda lika många delar vatten och socker, låt koka upp tills sockret löst sig och sedan svalna lite.
ge mig ett b, ett a, ett g, ett i, ett s
Är inspirerad av människor i de sammahang jag rör mig i. Fy, vad glad jag blir av värme, medkänsla, kreativitet, handlingskraft och generositet! Måste dela med mig av några positiva saker som dragit igång här i Bagis på slutet.
En tjej har startat en grupp på Facebook, Fantastiska grannar - Bagarmossen, för att öka gemenskapen oss Bagisbor emellan. Ett forum för att dra igång trevliga häng, efterlysa middagssällis till den där goda maten en lagade som är för god för att ätas ensam, låna verktyg, starta en krokiteckningsgrupp och sådant. Himla fint.
I en annan Facebookgrupp, Bagis!, startade ett samtal om de rumänska kvinnorna och männen som tigger runt om i vår stad och alldeles särskilt om de som gjort och gör det här i Bagarmossen. Jag har för mig att det började med att någon efterlyste ett par täckbyxor eller varma filtar... Sedan vaknade ett samtal - som både tog fula fördomar till ytan och bästa sortens medmänsklighet. Utifrån det samtalet började en grupp människor ses och fundera på hur vi kan göra verklig skillnad för de människor som tigger mitt i vår vardag. Jag har tyvärr inte kunnat vara med än, men hejar på och är intresserad av att engagera mig. Under helgen som var, drogs det igång en solidaritetsmarknad till förmån för de rumänska männen och kvinnorna längs med Linje 17. Bagisbloggen skriver mer om det här.
En annan kärleksgärning var några som samlade en bok full med uppmuntran, hälsningar och beröm från Bagisbor till en omtyckt kassörska på Coop. Hon uppvaktades sedan med boken, en bukett blommor och påhejande människor.
Vi berätta om de här sakerna, kanske kan det inspirera någon annan till att göra saker för sitt grannskap eller bara söka ny gemenskap där man bor. Allt det här fina som för människor tillsammans!
