Jag gillar att tänka på universella upplevelser emellanåt. Erfarenheter som jag tror olika människor har haft i alla tider och över alla kulturer. Och då gillar jag extra mycket att tänka på det som på något sätt blir motsägelsefullt; skärningspunkten mellan detta universella och det unika, det subjektiva. Låt mig utveckla (fniss).

 

Visst är det är fascinerande att så många av oss går runt och tänker att vi dragit vinstlotten? Vi har den bästa frun, sambon eller pojkvännen. Vi har fått de bästa barnen i hela vida världen. De flesta av oss vet ju att vi objektivt sett inte skulle få gehör för vår emotionella övertygelse. Vi till och med förstår att andra känner samma sak som oss. Men ändå, att veta detta förtar inte lyllos-mig-jag-är-så-himla-rik-känslan vi kan bära inom oss. Och nämnda upplevelser är väl något slags allmängods. 

 

Något som också kanske är givet just på grund av ovanstående, men som det ändå inte pratas lika vitt och brett om är känslan "vi har det bästa sexet i världen". Inga har så skönt, bra, njutigt och roligt sex som oss! Och så kan en nästan tycka synd om alla som inte får va med om denna ynnest. Jag tycker det är svindlande att tänka på hur många par i hela världen som uppfyllda av kärlek och samhörighet och glädje över just deras unika relation känner så. Alltså verkligen. 

 

Det tror jag är vad samhörighet och intimitet gör med oss. När vi odlar den finaste hemlighetskänslan som liksom bara är mättad med känslan "vi är bäst" och "vi gör bäst tillsammans, för varandra" (fast man samtidigt vet att andra också är bäst och gör bäst). Så himla vackert det är! 

 

Ps. Detta inlägg är skrivet av en person som har haft en historia av vanliga smärtsamma problem för kvinns som också lett till en massa sorg och ovärda känslor kring sex och sånt. Ba så ni vet att det inte finns ett uns av glättighet eller oförståelse inför andra känslor än "bästa-sexet-i-världen-har-vi"-känslan. Min kropp rymmer år av medkänsla. Och då vet ni också att det finns hopp och vägar framåt för alla som drömmer om att själv få vara uppfylld av den övertygelsen.