Vill bara titta in, stryka håret ur ansiktet och säga hej. Har en tentapluggsonsdag i ryggen. Medtagen till kroppen, men mer hoppfull inombords. Att sitta och anteckna utifrån gamla tentor skapade åtminstone lite reda i mitt hjärnstök. 

Även pinnat några pins, sms:at några vänner och gosat mycket med de gölliga barnen. För de två äldsta heter jag "bara min mamma" just nu. Alla tre har varit hemma eftersom det går någon magsjuka på föris alla avdelningar. Jag har också varit hemma, studerat i sovrummet. På eftermiddagen när jag släppt dagens portion av plugg kommenterar de båda vid olika tillfällen: mamma, har du kommit hem? Är du hemma nu? Trots att jag ätit lunch med dem, pratat och hjälpt till då och då under dagen. Det blir tydligt att vara hemma räknas som att vara närvarande för dom. Spelar ingen roll att jag funnits i samma lägenhet, vi har inte varit tillsammans. Så räknar mina barn. 

 

Annars då, jo, jag har några inlägg som bara ligger och väntar på att jag ska kunna skriva klart dem. Ser fram emot det. Älskar att ta mer tid igen till att formulera mig och dela tankar. Vill utvecklas i det. Så jag hoppas att ni vill hjälpa mig med feedback och era tankar.