ett radhus

De senaste dagarna har jag försökt smälta att vi är ägare till ett radhus. Vi har köpt ett radhus! Ett mörkt falurött litet men rymligt sjuttiotalsradhus. Det har mängder med skönhetsfel, men ändå blev vi så förtjusta. Love at first sight. Varför är svårt att sätta fingret på, men det har ju en hel del kvaliteter:

det rymmer oss alla under så lång tid vi vill
stora fönster
stor balkong och uteplats i söder
två plan ovan mark
planerad efter vår smak
fyrkantiga rara rum
mycket förvaring
finns i ett lummigt och lugnt kvarter (syrener på försommaren!)
står i blandad bebyggelse
nära familj och några vänner
nära stan 
nära roliga lekplatser
radhusversionen av ett flerfamiljshus
 
I måndags fick vi höra att de som bjöd emot oss till slut lagt ner. Strax innan två fick jag ett sms från Nils som berättade att huset var vårt. Klockan fyra hade han bokat en Skellefte-resa till mig. Då var jag precis på väg hem från universitetet. Vid halv sju var jag på väg mot flyget och strax efter tio hämtade mina svärföräldrar upp mig på den den snöblåsiga flygplatsen. Hastigt och nästan lite olustigt därför att hjärtat inte riktigt hänger med. Men att i tisdags titta på huset kändes hemskt fint. Den nuvarande ägaren var rar och underbar. Pricken över i:t hade varit att ha mon amour med. Han, den stackarn, har inte fått se solen silas lysa upp vardagsrummet, höra träet i huset knarra eller spana ut genom fönstrena på övervåningen. Det får bli i maj det.
 
Det känns fantastiskt att ha ett hem att utgå ifrån i sommar. En plats för barnen att komma till när vi lämnar Bagis och en plats att komma tillbaks till när vi äventyrat klart i Kalifornien. Så tacksam.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0