I två och en halv månad har jag tränat tre-fyra gånger i veckan. Beroendeffekten har varit total. Den nya vanan var etablerad. I två veckor har jag avstått träning på grund av feber och bihåleinflammation. På de två veckorna hann jag gå från frustrerad träningspeppad person till person som kände "Åh, hm, träna ikväll? Hellre sitta i soffan med en film och en skål med B och J, tack!" Fast nu var min vision förankrad och mitt driv orubbligt, därför - första bästa friskare dag är jag tillbaks på gymmet. Ett lungt pass visserligen. Men det behövdes bara ett litet pass för att jag skulle bli beroende igen. Det är bra kemi. Kan inte bärga mig till känslan av stark och kontrollerad blöder ut i hela mig.

 

Det sägs att en behöver göra en ny sak under minst trettio dagar för att rita upp nya vägar i hjärnan. Låta tankens floder flyta i nya fåror. Jag behöver läsa mer om det för att kalla det fakta, men jag tror verkligen på nått åt det hållet. Heja alla er som är på väg in i nya goda vanor!