Min älskling ser mastodontfilm på bio med vän. Jag har nattat kids, ätit mörk choklad så att hjärtat slår för snabbt och lyssnar på någon rar folk-jul-lista på Spotify. Inte dumt för en lördagkväll i skenet av adventsstjärnan. Jag har saker att göra och ro för tusen kvällar på en man hand. Det finns ingen del av mig som otrivs i mitt eget sällskap. Samtidigt finns det få saker jag älskar så mycket och får så mycket energi av som kvällar i sällskap av vänner, familj eller nya bekanta. Det har tagit lång tid för mig att förstå mig på mig själv och denna motsägelsefulla sammansättning av min person. Jag känner mig som en utpräglad extrovert introvert eller introvert extrovert. Vilket som. Någon som känner igen sig?

 

Familjen Lundkvist firar sin första friska helg efter tre sjuka. Då är vi ändå inte helt i hundra form nu heller; men om vi ska jämföra, och det ska vi! Det har vi firat med peppisbak, filmen Upp, hushållssysslor, ibethel.tv, spel, klossbyggen, julkalender, kittel och skoj, hårklippning, julmusik samt adventsfika med vänner. Och såklart lite barnslagsmål, bajsgastande och annat som inte gör sig lika fint på bloggen. Vi lever ett väldigt oprydligt småbarnsliv hörrni! Men det är fullt av stökig kärlek. Imorgon fortsätter vi hursomhelst helgfestligheterna med en sväng till kyrkan, ett barnkalas och så blir det min tur att följa en vän på bio. Tackarrrr! 

Att det är Lucia idag har jag tyvärr inte märkt eller själv gjort mycket av. Min man är lite för rastlös för att njuta av luciatåg på skärmen. Det är visst inte hans kopp te alls. Tolv minuter stämning bjöds i vår soffa innan han fick nog. Själv skulle jag gärna ta en tidsresa tillbaks till mammas mysiga lussemornar då hon bjöd på varm choklad, saffransbullar med mandelmassa och goda pepparkakor i soffan framför Lucia på tv. Eller till känslan vid skolans firande när alla stearinljusen tyst tändes i den mörka korridoren och jag med resten av tåget sjungande gled ut i vit särk och glitter i nersläckt fullsatt gympasal. Ibland är jag en sucker för traditioner, det är bara att erkänna.