jag minns dig, del 1

 
Jag glömmer inte känslan av frihet som kom med att röra sig kring dig. Att bli din vän. Jag var tonåring och du med. Fast på väg vidare. Jag tror mig minnas att vi firade ditt körkort med gröna vindruvor och Kents nyaste på repeat i familjens folkabuss. Jocke Berg undrade igen och igen: Vilken färg har själen? Jag undrar vad vi hade svarat honom då.
   Att vara med dig var en inbjudan till att vara modig, välja min egna vägar och drömmar. Att va med dig var att vara förtrolig och rolig. För så såg jag på dig, och så kände jag mig i din blick. Det var aldrig svårt att trivas med dig. Med dina sömmar och linjer, dina vägar, vänner och äventyr. För du och dina bruna ögon gjorde världen tillgänglig.
 
Lite så minns jag dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0