Ännu en studie har publicerats som visar på kopplingarna mellan ftalater, mjukgörande ämnen i plast, och minskad fertilitet. DN uppmärksammar med en artikel på ämnet. Den här gången har man konstaterat sambandet genom att studera sambandet mellan halt av ftalater hos kvinnor som provrörsbefruktas och deras ferrtilitet. För att sammanfatta artikeln: hög halt av ftalater innebär att man kan ta ut färre befruktningsdugliga ägg ur kvinnan samt att det befruktade ägget har lägre chans att fästa i livmodern. Det är ingen fest att läsa detta! Men skönt att se hur samband kan påvisas, för förhoppningsvis leder det till förändringar kring hur vi tänker och lagstiftar kring plast som innehåller dessa ämnen.

 

Jag vet att det är lätt att känna sig överväldigad över miljölarm hit, kemikalier dit, tillsatser och klimathot. Det är svårt att jobba på alla fronter hela tiden, och hur man än gör så är det otillräckligt. Men det bästa är bara börja någonstans och sträcka sig efter det som känns möjligt. Plötsligt är det erövrad mark och då märker i alla fall jag att jag kan ta till mig och förändra något ytterligare.

 

Det här är ett område som jag har börjat jobba på nu. Sedan länge har jag varit noga med vad som får stå på vår badkarskant och i vårt toalettskåp (ftalater finns i många hygien- och skönhetsprodukter). I barnens rum finns begränsat med plast och vi försöker definitivt hålla igen på de plaster vi vet är värst. Nu längtar jag efter att rensa ut i köket. Skulle gärna ta emot tips på området! Men matlådor, mattermosar och förvaring i glas och rostfritt stål står på önskelistan...

 

Jag kan ju bara hoppas att det som jag gör är mer än en futtig droppe i havet i för mina barns hälsa och framtida fertilitet. Hursomhelst känns det bra i hela kroppen varje gång jag gör val som är hållbara för den här klotet jag får bo på.