vår vid flaten

jag tycker om smala späda stammar i grupp
 
och små duniga huvuden som tillhör små personer som gillar att slänga saker i vattnet
 
sjön

I söndags fick vi en sådan där utflyktsdag som är essensen av mina tankar om utflykt. Det man bara kan hoppas på när man varken kan kontrollera väder eller barnens humör. Inte kan jag påstå att dagen började i rätt ända. Nils glömde bankkortet när han skulle handla och fick gå en extra runda, lådcyklarna skulle servas och vår egen behövde lite kärlek i form av en skiftnyckel och pumpning, tiden gick, Elis var mer än mulen över att behöva sitta i botten på lådan och trängas med packning istället för på bänk som syskonen. Och sedan, när vi hade hunnit ett par hundra meter fryser Loppan till is och ropar: kissnödiiiig! Trots sistkiss innan. Nils bekände en halvdan packning av skötväskan, men vi lyckades hala fram en hjälplig uppsättning kläder som vi bytte på en huttrande Lo och fick löfte av våra vänner som vi skulle möta upp i Skarpnäck om lån av överdragsbyxor. Sedan la sig svetten och vi kunde skoja den våriga vägen fram. När vi väntat in våra vänner under den mulna himlen drog vi mot reservatet och Flaten. 
 
Sedan fick vi lön för all vår möda. Det var grill och upptäckter, chanser att verkligen prata och chanser att verkligen leka. Våra barn var tjuvar, poliser, pirater och sig själva. Vi var tjuvar och poliser. Det lektes i vattenbryn, i stora sandhögar, på gungor och i skogen på stora stenar. Elden tog sig och lunchen smakade gott med sjöutsikt i kära vänner sällskap. Så kom också solen, och värmen. Vi kisade. Barnen drog av sig skor och strumpor. Det var långt mer än vad vi kunnat hoppas på. Javisst, det kladdades och kletades, det gräts, det blev bulor och skrapsår och oenigheter, det blev en halvdrutt i sjön och barnen gillade minsann inte hederliga hajkbananer. Men det går ändå inte att inte bortse från hur gott det gjorde hjärtat mitt. 
 
Å, vad jag kommer att sakna lövskogar, vår i April
och allra särskilt dessa våra vänner. Juveler är dom.
 
 

avstånd och närhet

 
I denna länga av hus bor en fantastisk och skön familj. Vi hälsade på dem i söndags. Det är lätt att vara nära och ha kul med dom. Men det är svårt att ses i vardagen. Trots att vi alla bor i huvudstaden tar det ungefär en och en halv timma att ta sig från dörr till dörr om en reser kollektivt. Och reser kollektivt, det gör ju vi. Så kan det var nära de olika sidorna på en stad ligger långt ifrån varandra. Vi skulle gärna umgås mer, men vi har prioriterat att inte ses mer än vi gör eftersom det inte är hållbart för oss.

Om det är något som gör mig mätt på den här staden så är det dessa avstånd. Vi har ju medvetet valt att bo i Bagis och odla det mesta av vårt häng och liv här. Det har blivit mer definitivt med varje barn. Inte så att vi inte älskar resten av stan eller rör oss i den. Men det är för mycket att gapa efter om livet ska flyta i veckorna.

Vi skulle älska att ha fler vänner kring oss än de kära vi redan har. Vara trygga vuxna även åt andras barn, hjälpas åt med barnpassning, ses över goda maten, lekparkshänga, samordna storkok, promenera och prata när barnen lagt sig, dela på grejor med, ha roliga spelkvällar, engagera sig ihop med, vara kyrka tillsammans, bjuda in andra, ha en odling ihop och annat fint som gör livet än mer värt och viktigt. 
 
Sånt snurrar i våra huvuden när vi tänker på framtiden. 
Vad är viktigt i er vardag?
 

barnkalastips

Barnkalasandet kan ju snabbt bli en dyr historia; inte bara att bjuda in till ett kalas, men också att gå på andras. Och det kan bli klurigt med presenter, vad ska en ge till barnen som inte är plastigt, plåttrigt, en sak på hög - men som heller inte är vansinnigt dyrt? Om en nu inte vill och har råd att ge bort något dyrt. Vi har ju bara nyss börjat detta med barnkalas, men till vår stora glädje odlas det en trevlig ge-bort-kultur bland våra vänner. Nu ska sägas att den kulturen inte nödvändigvis är mer ekonomisk, men många gånger tycker jag att den kommer med fantastiska mervärden.
 
I vår bekantskapkrets är det många som ger bort upplevelser till varandra. Här har det varit en hel del barnteaterbesök som firande. Men har också blivit: ett lekparkshäng med tillhörande glass i vårsolen, biobesök, skogsutflykt till naturstig. Besök på museum, badhusutflykt, bygga-och-flyga-drake-dag, picknickutflykt till stranden är exempel på andra upplevelsepresenter i olika prisklasser som kan göras med omtanke och finess. 
 
Kanske blir barnet, särskilt om det gäller yngre barn, snopet eller likgiltigt för att det inte är vad barnet förväntade sig: en sak här och nu, något att se och ta på och leka med en gång. Kanske förstår det inte bums. Men låt det inte utgöra ett hinder, oftast slutar det hela i något väldigt uppskattat. 
 
En annan sak jag blivit glad av är när vi fått något begagnat. Det är också något vi föräldrar vi kan odla tillsammans med våra barn. Att antingen fråga barnen om de har något fint de vill ge bort av sina saker eller att tillsammans leta efter presenter på second hand. Ett välskött spel, duploklossar, hållbara träleksaker, bra böcker är exempel på sådant som ofta kan hittas i andra hand. 
 
Nu är jag faktiskt inte emot nya saker, för oj vad glad både barn och föräldrar kan bli för en väl vald leksak! Det har vi blivit många gånger. Men, det kan vara gott att veta att det finns alternativ. Kanske kan det komma som en befriande tanke till oss när vi står djupt begravna i kalasinbjudningar och funderar på vad vi ska köpa den här gången...
 
 

från morgonjoggen

 
 
 
 

ge mig ett b, ett a, ett g, ett i, ett s

Är inspirerad av människor i de sammahang jag rör mig i. Fy, vad glad jag blir av värme, medkänsla, kreativitet, handlingskraft och generositet! Måste dela med mig av några positiva saker som dragit igång här i Bagis på slutet.
 
En tjej har startat en grupp på Facebook, Fantastiska grannar - Bagarmossen, för att öka gemenskapen oss Bagisbor emellan. Ett forum för att dra igång trevliga häng, efterlysa middagssällis till den där goda maten en lagade som är för god för att ätas ensam, låna verktyg, starta en krokiteckningsgrupp och sådant. Himla fint.
 
I en annan Facebookgrupp, Bagis!, startade ett samtal om de rumänska kvinnorna och männen som tigger runt om i vår stad och alldeles särskilt om de som gjort och gör det här i Bagarmossen. Jag har för mig att det började med att någon efterlyste ett par täckbyxor eller varma filtar... Sedan vaknade ett samtal - som både tog fula fördomar till ytan och bästa sortens medmänsklighet. Utifrån det samtalet började en grupp människor ses och fundera på hur vi kan göra verklig skillnad för de människor som tigger mitt i vår vardag. Jag har tyvärr inte kunnat vara med än, men hejar på och är intresserad av att engagera mig. Under helgen som var, drogs det igång en solidaritetsmarknad till förmån för de rumänska männen och kvinnorna längs med Linje 17. Bagisbloggen skriver mer om det här
 
En annan kärleksgärning var några som samlade en bok full med uppmuntran, hälsningar och beröm från Bagisbor till en omtyckt kassörska på Coop. Hon uppvaktades sedan med boken, en bukett blommor och påhejande människor.
 
Vi berätta om de här sakerna, kanske kan det inspirera någon annan till att göra saker för sitt grannskap eller bara söka ny gemenskap där man bor. Allt det här fina som för människor tillsammans!
 
 
 

ett bättre bagis

Det skymmer ute och gatlyktorna utanför är redan tända. September bäddar in lägenheten i klar kvällsluft och ljudet från några enstaka bilar som drar förbi utanför den öppna balkongen. Det är en stilla kväll. Här sitter jag och älskar min förort. Är inte ensam om det, det är många i Bagis som älskar just Bagis. Det är fint. Det gör Bagarmossen attraktivt. Att det är en vald plats. Inte av alla förstås, men av många.
 
Det innebär också att det är människor som sår in i Bagis, som satsar, som gör saker för andra, som gör saker för att det ska vara en bra plats att bo på. Det gillar jag också. Det finns många lovvärda initiativ, konstprojekt, gerillaodlingar, regelbundna loppisar, utomhusbio och dylikt som fyller viktiga funktioner här. På bästa Bagisbloggen finns just nu en intressant inlägg att läsa om hur Bagarmossen skulle kunna få vara en grön och hållbar stadsdel in i framtiden. Kan instämma i mycket av den visionen!
 
Bär själv ännu fler visioner och drömmar för Bagis och människorna som bor här som jag bär i mitt hjärta och ber ut över vår stadsdel så ofta jag kommer ihåg. Tror på förvandling och att Gud har goda planer för Bagarmossen. Det här kan bli en bättre plats att bo på, på många olika sätt och för många. Håller många av dem för mig själv så länge. Tills det blir tid att göra mer av drömmarna.
 
Men jag kan dela med mig av några få ego-önskningar för utbudet i Bagis centrum:
en kvartersindier med indiskt från grunden med bra råvaror 
ett träningscenter med gym och simhall
en stor second hand (skulle egentligen gärna starta en själv)
 
Någon som vill utöka listan?

goda grannar

Våra grannar och tillika vänner lät oss åka snålskjuts på deras eftermiddagsplaner: cykla till kolonilotten och äta banankaka. Vilket gyllene sätt att spendera några timmar. Barnen stoppades i lådcykeln och så gav vi oss av.

Som att det inte var nog att ba ha det lite fint ihop under solen så skickade de med oss färskpotatis och en bukett blommor. Nu står en gryta "nypärern" på plattan och en rar bukett på bordet.

Jag har ett rätt ordentligt trädgårdssug när allt kommer omkring. Eller, jag känner i alla fall en otrolig lycka över att vistas bland morotsblast, mangold och pioner. Det är som att alla mina barndoms somrar spränger fram i kroppen och väcker lusten i mig.

Vi är erbjudna att få va med och dela lotten. Muta in ett hörn eller va med lite på deras planer. Och det vore lätt att säga ja på rak arm om inte en så stor del av sommaren spenderades i norr. Nästa sommar har vi dessutom tänkt få göra oss ett lägenhetsbyte någonstans vid Medelhavet. Klarar vi av en kolonilottsandel på det?

Det tåls att tänka på.

lilla flaten

Två gynnare kan inte bärga sig tills de är nere vid vattnet. Man måste springa.
 
Vi gör premiär vid Flaten idag. Vi bor verkligen lyxigt till i Bagis. Vi har flera badsjöar att välja på inom cykelavstånd. Den här ligger en bit bortom Skarpnäck i ett annat naturreservat. Innan har vi faktiskt bara tagit första bästa. Nu har vi vidgat vyn. Mer av det! Så fantastiskt att bo såhär.
 

morning has broken

I lägenheten: ivriga fnissiga barn, en tung och lite kvävande doft av popcorn (vi poppade kvällen lång igår) och ett klart morgonljus. Vi har en fin morgon. Den började vid tjugo över sex med att vi vaknade av att Elis för första gången sprang ut ur rummet på egen hand till toaletten. Fixade allt själv. Annars brukar han lustigt nog aldrig gå ut från rummet utan att vi är där på morgonen. Sedan gick jag för ovanlighetens skull upp först och läste böcker med två roliga morgontroll. En gröt-och-ägg-frukost senare ligger jag i sängen och tar igen mig lite.
Idag ska vi ha så kul! Vi har planerat en grej på Bagis nedre torg idag, vid fontänen. Det blir vikning av pappersbåtar och såpbubblor i olika format. Ansiktsmålning och popcornätning. Frukt och häng med alla som har lust. Vi kallar evenemanget Hjärta Bagis och tänker anordna fler grejor framöver. Näst på tur är ett litet konstprojekt i slutet av juni.
 

vårtavla


tjugoåttonde april, för ett år sedan

 
 
 

lådcyklar!

bild härifrån
 
Som Bagisbloggen uppmärksammat har vi fått lådcyklar till vår bostadsförening genom ett forskningsprojekt. Det är som en dröm! Vi hade pratat om att det kunde vara en bra investering för oss om något år, eftersom bil inte är aktuellt för oss. Nu får istället möjlighet att dela tre (varav en är eldriven) med våra grannar. 
 
Idag var första gången jag tog barnen på en tur. Det var kul och de trivs i lådan! Gillar att ha dem framför mig och att jag kan sitta och prata med dem om allt vi ser när cyklar omkring. Nils ska göra ert försök att hämta några möbelfynd i den eldrivna senare idag istället för att låna en bil. På någon vecka öppnar ekohandeln Ekodirekt i nya lokaler en bit härifrån och då känns det helt överkomligt att handla där ibland när vi har en låda att proppa full istället för att vingla med tunga kassar på styret och ett barn där bak. Och när sommaren kommer längtar jag efter att stoppa kidsen och picknickväskan där och dra iväg hela familjen till sjöarna härikring och ba njuta av strandliv. 
 
Snacka om att det finns saker som kan förenkla och förroliga ens vardag!
 
 
 

den här dagen för ett år sedan


RSS 2.0