I denna länga av hus bor en fantastisk och skön familj. Vi hälsade på dem i söndags. Det är lätt att vara nära och ha kul med dom. Men det är svårt att ses i vardagen. Trots att vi alla bor i huvudstaden tar det ungefär en och en halv timma att ta sig från dörr till dörr om en reser kollektivt. Och reser kollektivt, det gör ju vi. Så kan det var nära de olika sidorna på en stad ligger långt ifrån varandra. Vi skulle gärna umgås mer, men vi har prioriterat att inte ses mer än vi gör eftersom det inte är hållbart för oss.

Om det är något som gör mig mätt på den här staden så är det dessa avstånd. Vi har ju medvetet valt att bo i Bagis och odla det mesta av vårt häng och liv här. Det har blivit mer definitivt med varje barn. Inte så att vi inte älskar resten av stan eller rör oss i den. Men det är för mycket att gapa efter om livet ska flyta i veckorna.

Vi skulle älska att ha fler vänner kring oss än de kära vi redan har. Vara trygga vuxna även åt andras barn, hjälpas åt med barnpassning, ses över goda maten, lekparkshänga, samordna storkok, promenera och prata när barnen lagt sig, dela på grejor med, ha roliga spelkvällar, engagera sig ihop med, vara kyrka tillsammans, bjuda in andra, ha en odling ihop och annat fint som gör livet än mer värt och viktigt. 

 

Sånt snurrar i våra huvuden när vi tänker på framtiden. 

Vad är viktigt i er vardag?