ljus och sol

få spela spel med kidsen

många kramar

samla nytt fokus för schüle

göra bovetegranola och juica nått grönt

fånga många sömntimmar

häng med vänner och systrar

ett styrkepass på gymmet (som jag längtat)

bli golvad av jesu kärlek

skriva

göra nått jag aldrig gjort förut

 

 

 

 

 

 

Skulle önska att jag skrev att min nya last var att passionerat försjunka i kurslitteratur om vetenskaplig metod. Hade gjort mig gott med lite motivation och lust till det. Hah.

Men istället är det torkad mango som jag fallit för. Tipstips! Himla gott eftermiddagsmellis eller kvällslyx. Min favorit hittills är Urban Fruits version på mangon. Fest i munnen! 

Snubblade härom veckan över ett spännande socialt experiment en kvinna vid namn Mandy gjorde, efter att ha läst en studie som professor Arthur Aron gjorde på slutet av nittiontalet. Studien undersökte hurvida främlingar kunde utveckla djupa känslor för varandra och bli förälskade genom att följa de anvisningar som Aron föreskrev. Och visst kunde de det... flera par, tidigare främlingar, utvecklade varma känslor för varandra. Ett par beslutade sig för att fördjupa relation och valde sedan att gifta sig ett halvår efteråt. Experimentet Mandy gjorde grundade sig i det kärleksrecept som professor Aron testade på sina studiedeltagare; hon och en manlig bekant upprepade anvisningarna med viss modifikation och skulle undersöka "kan vi framkalla dessa känslor av förälskelse för varandra?" Det kunde dom och är tydligen ett par ännu. 

 

Hur lyder då detta recept på varma känslor och samhörighet? Paren i studien fick 36 frågor som de skulle ställa till varandra under 45 minuter. I sina svar uppmuntrades de av forskningsledarna att vara sårbara och öppna. Frågorna började på relativt trygg mark för att sedan gradvis bli mer utforskande och blottande. Efter den här stunden av delande och lyssnande skulle det sedan se varandra in i ögonen under tystnad och utan att bryta kontakten. I hela fyra minuter. Mandy och mannen i experimentet lät samtalandet dra ut i timmar, men fullföljde ändå sedan tiden av ögonkontakt. Läs mer om det i länken ovan. 

 

Jag tror inte förälskelse är en magisk formel som går att framana för alla eller under alla förutsättningar, men jag tror att det ligger en stor portion verklighetsförankring i både studien och experimentet. När jag läste dessa texter så slog det mig hur jag själv under åren varit med om situationer som påmint om dessa och hur känslor som jag och andra utvecklat för varandra får rimliga förklaringar. Förälskelse och känslor av samhörighet är inget som bara uppstår ur intet utan föregås av specifika förhållningssätt och beteenden hos oss och andra. 

 

Om öppenhet, intimitet, sårbarhet och ögonkontakt bäddar för att varma känslor, djup vänskap eller förälskelse, vad innebär det för förälskelsebegreppet? Det blir inte längre någoting som bara händer oss, förälskelse blir också något som vi väljer att utsätta oss för. Något som vi i viss utsträckning kan ansvara för och styra.

 

Vi kan styra det på det sätt att vi kan välja med vilka vi vill odla den typen av känslor. Ofta uppstår spontan attraktion till människor, vare sig den är sexuell eller platonisk. Vi kan känna oss dragna till vissa typer av människor, ibland för vad de utstrålar, ibland för deras attribut, ibland för deras sätt att föra sig eller deras egenskaper. Vill vi kan vi odla den känslan och bygga på den dragningskraften. Däremot är det ofta svårare att hejda känslor av förälskelse när de väl har uppstått. Det ligger ju i förälskelsens berusande natur då att vilja multiplicera de här känslorna av samhörighet som blir kittet och drivkraften i relationen.

 

Och när vi upptäcker oss själva också som ansvariga så bör det väcka en känsla av respekt inför våra relationer med andra människor. Hur umgås vi med människor runtomkring oss? För jag mig på sätt som är i linje med mina övertygelser och mina drömmar? Säg att du längtar efter att träffa någon som du kan bygga en framtid med - då är det kanske läge att undersöka livslängtan och värderingar hos den eller de personer du känner dig dragen till innan du börjar odla förälskelsen.Det är inte bäddat för en frisk livslång relation om en person i förhållandet drömmer om att bo utomlands, vill satsa på karriären och älskar tanken på att leva i traditionella könsroller medan den andre vill bo på svenska landsbygden, ha massa djur och barn samt ett jämställt äktenskap utanför rådande strukturer. Visst vore det enkelt om vi bara kunde bli kära i människor som vi har bra förutsättningar att leva med, eller om vi bara drogs till personer som vi hade konstruktiva och dynamiska relationer med.

Mitt exempel är banalt, förhållanden kan visst härbärgera en rad olikheter, men en anledning till att de spricker är skilda livsdrömmar, grundläggande värderingar eller liknande viktigheter. Och det är lätt i en tid av förälskelse att blunda för allt som vi egentligen känner går emot vad vi tror är möjligt och bra för oss med en förhoppning om att det kommer att ordna sig. Men trots passionen och peppen får vi ofta till slut betala ett pris om vi sedan står på en plats där uppbrottet är ett faktum. Om det inte är just den typen av kortare intensiva relationer som vi söker.

 

En positiv sak som detta experiment pekar på är hur vi genom att skapa goda förutsättningar kan odla de varma känslorna, samhörigheten och förälskelsen i befintliga relationer. Jag tror inte det går att slänga in de här 36 frågorna och fyra minutrarna av ögonkontakt i ett äktanskap som krisar och förvänta sig att det ska göra underverk. Men principen är sådan att om båda är villiga att jobba på relationen och investera i varandra på det sättet att den andre vågar leva sårbart och öppet samt att man ser varandra i ögonen så kan kärleken aldrig dö. Hur man jobbar på det blir ett helt annat blogginlägg.

 

Det är lätt, särskilt i kärlekshistoriernas värld, att bara vilja dras med i något och förvänta sig att det ska bli en romantisk saga med ett "så levde de lyckliga i alla sina dar"-slut. Men tänk om vi måste bli mer intentionella när vi letar någon att dela livet med? Både så att vi undviker att trassla in oss i de relationer som inte leder dit vi längtar, och så att vi tar oss själva och den vi vill dela liv med på allvar genom att med eftertanke välja varandra. Jag tror att det är dom förutsättningar som bäddar för den största lovestoryn. 

 

 

Det här var visst en sådan här dag då halva innehållet i vattenflaskan läcker ut i skinnryggsäcken och blöter upp den nyinköpta kursboken för närmre fem hundra spänn. Samma dag som jag precis köpt en ny laddare till vår dator för att ersätta den trasiga och en ny innerslang till vagnen som fått punka. 

 

Men, det ska inte få stjäla min glädje. Icket! Den här dagen är full med sådant som är värt och viktigt. Beslutsamhet, vänner, hopp, att få ställa upp för andra och geniala kids som gnistrar.

Idag var jag utan schemalagt på universitetet och startade veckan med att läsa hemma. Och styra upp saker för att det faktiskt är svårt för mig att hålla motivation till att läsa psykologisk metodteori en hel dag. Ohyggligt svårt. Jag letade exempelvis en ny laddare till datorn för att den gamla gett upp igen, bytte sängkläder i barnens rum, postade utlovade paket,  kramade på en snorig gosse, planerade veckan och köpte tulpaner till våra bröllopsfirande vänner. Sånt.

Nu sitter jag i vårt vardagsrum som lyser varmt och hör på när regnet droppar från balkongerna och hur snön smälter och rinner ner från taken. En rätt lagom dag för en rätt trött människa som fortfarande hänger i hälsosvackan. 

 

Menskoppen är en gammal nyhet för många. Men för somliga ännu en oupptäckt källa till månatlig glädje. Jepp! Vi behöver ibland sakta bearbetas om vi ska våga testa något nytt. Och ju mer vi hör om något som funkar för många desto mer benägna blir vi att ge det nya en chans. Nu vill jag alltså peppa lite på menskoppen så att sannolikheten ökar för att också du som inte testat ska våga göra köpet. Varför? Unnar alla kvinns att få uppleva alla plus med kopp och dessutom är det en stor vinst för miljön.

 

För er som helt missat menskoppen så är det alltså en liten kopp i silikon eller gummi som är gjord för att föras in i slidan och samla det blod som rinner ut från livmodern. Med jämna mellanrum tar du ut koppen och tömmer blodet i toaletten, tvättar av den och stoppar in den igen. 

 

Lista med några av menskoppens fördelar:

mindre sopor i världen

miljösmart tillverkning (en menskopp motsvarar inte ens tio tamponger i utsläpp)

inga bekämpningsmedel i kroppen

skönt för slemhinnor som annars blir torra eller irriterade

osynligt

kopp rymmer mer än bindor och tamponger och behöver därmed bytas/tömmas mer sällan

väldigt läckagesäker när man får in tekniken och lär sig sin blödning 

du lär känna din blödning och och din kropp

ekonomiskt, en kopp räcker i många år

 

 

Läs mer på menskoppen.se eller youtuba menskoppar. Där finns mycket bra nybörjarinfo, tips och trix samt råd om en stöter på utmaningar med koppen. Menskoppen.se säljer också koppar, men det finns ju långt fler märken att välja mellan! Kolla vilken slags kopp du tycker verkar vara det bästa köpet för dig: de varierar som sagt i utformning, material, storlek, pris. Vill du slå två flugor i en smäll och göra någon annan en välgärning kan du kolla in Ruby Cup som skänker en menskopp till skoltjejer i Kenya för varje såld kopp (de tjejerna skulle annars stanna hemma från skolan vid mens för att mensskydden är så dyra). 

 

 

När säsong sex var över tyckte jag och mon amour att serien Mad Men fått sig ett bra slut. Det var bara det att serien inte var slut. Vi har dragit oss för att påbörja sjuan, men nu händer det!

En tekväll med våra vänner som fick lov att ställa in hade lätt smällt högre. Fast nu blir det ändå rätt intressant att se hur Don ska lyckas sabba sitt liv denna gång... Let the fun begin! 

söndag

mitt-på-dagen-vila efter tidig morgon

va ute i kramsnön

ingen magsjuka än

lyckad gf/mf/rsf bakning

grannar tillika vänner

att jullovet fortfarande ger energi

idéer och lust

att ha ett hem 

bio rio igår

mat i kylen 

en vecka att vara peppad på

få spela spel med elis

boende i usa nästan klart

 

 

 

Förra helgen tog jag med Elisen på en tur efter en tråkig start med familjeförkylning och seghet. Vi plockade med oss en vän till oss var och begav oss till Postmuseet. Tips till alla barnfamiljer i Stockholm! Ett museum som de lyckats göra intressant även för barn med interaktiva och kreativa moment: det ritades på väggar, det gjordes vykort, det spelades dataspel och det sprangs lite hit och dit. Oväntat var dock att en favoritsak blev att "göra film" i den stora frimärkssamlingen. 

 

Jag gillar att tänka på universella upplevelser emellanåt. Erfarenheter som jag tror olika människor har haft i alla tider och över alla kulturer. Och då gillar jag extra mycket att tänka på det som på något sätt blir motsägelsefullt; skärningspunkten mellan detta universella och det unika, det subjektiva. Låt mig utveckla (fniss).

 

Visst är det är fascinerande att så många av oss går runt och tänker att vi dragit vinstlotten? Vi har den bästa frun, sambon eller pojkvännen. Vi har fått de bästa barnen i hela vida världen. De flesta av oss vet ju att vi objektivt sett inte skulle få gehör för vår emotionella övertygelse. Vi till och med förstår att andra känner samma sak som oss. Men ändå, att veta detta förtar inte lyllos-mig-jag-är-så-himla-rik-känslan vi kan bära inom oss. Och nämnda upplevelser är väl något slags allmängods. 

 

Något som också kanske är givet just på grund av ovanstående, men som det ändå inte pratas lika vitt och brett om är känslan "vi har det bästa sexet i världen". Inga har så skönt, bra, njutigt och roligt sex som oss! Och så kan en nästan tycka synd om alla som inte får va med om denna ynnest. Jag tycker det är svindlande att tänka på hur många par i hela världen som uppfyllda av kärlek och samhörighet och glädje över just deras unika relation känner så. Alltså verkligen. 

 

Det tror jag är vad samhörighet och intimitet gör med oss. När vi odlar den finaste hemlighetskänslan som liksom bara är mättad med känslan "vi är bäst" och "vi gör bäst tillsammans, för varandra" (fast man samtidigt vet att andra också är bäst och gör bäst). Så himla vackert det är! 

 

Ps. Detta inlägg är skrivet av en person som har haft en historia av vanliga smärtsamma problem för kvinns som också lett till en massa sorg och ovärda känslor kring sex och sånt. Ba så ni vet att det inte finns ett uns av glättighet eller oförståelse inför andra känslor än "bästa-sexet-i-världen-har-vi"-känslan. Min kropp rymmer år av medkänsla. Och då vet ni också att det finns hopp och vägar framåt för alla som drömmer om att själv få vara uppfylld av den övertygelsen. 

Hej nya året som kommer ta rekord i äventyr och  vindlande vägar framåt! Tror dig om mycket gott.  Men jag tror ändå du kommer lyckas övertrumfa min förväntningar. På nått vis. Kanske för att jag vet var du har ditt ursprung.

 

Tacksamheter jag tar med från året som var: att få va mer av en Jesusfreak än någonsin, förälskelsen i min karl, kvaliteten i vårt äktenskap efter tio år som par, hopp om liv och vinst över all sjukdom i min kropp, att lära känna gulltrion vi fått, drömmarna för vad jag ska bli när jag blir stor, att höra en sanning jag alltid unnat mitt sextonåriga jag, salt Medelhav mot huden, gyllene solsommaren, kärlek från våra föräldrar, dansen som växer, förmånen att plugga på uni, ett hem i alla väder, att jag har fortsatt lätt för det vackra och goda, ljus för mitt inre öga, träningsvåren fjorton, välriktade ord och annat som jag inte vill vara utan.

 

Jag lämnar kvar: infektioner av alla slag, vanan att krympa i andras ögon, rädda val, bristkänslor,  ensamhet, knäskador, skamkänslor för allt jag inte kan göra för eller ge till människor som ber mig, samt försöken att vara på fler än ett ställe samtidigt. 

 

Det här är det närmaste jag kommer ett nyårslöfte. Brukar inte göra mig såna. Däremot gör jag mig nya planer och tar ny sats. Det gillar jag.