boyhood (ja, den är så bra som det ryktas!)

tid med nilsen i stora närvaron

vara glada tillsammans

springa runt innegården med vår-yr lo på sparkcykeln

grilla körv på gården med grannarna (jag grillade bönbiffar jag)

mer fina grannar över på eftermiddagsfika

hemskt god mat

bada badkar med ted och loppis

träna på gymmet för första gången på hundra år

läsa ulf starks och stina wirséns systern från havet för elis

ostörd natt mellan lördag och söndag

Morgonen började på bästa sätt. Sova ut, vakna till glada barn och peppad man och sedan: det stora välkomnandet till skolan! Jag fick mitt ja! Och precis som jag trodde kom det innan veckan var slut, trots allt. Nu har lördagen fortsatt med grannar och grill på gården, lek och vänskap. Den ska fortsätta med ett pass på gymmet, hembaktsa allergisnälla semlor och familjefix. Vilken lycka att ha helg ihop. Min bröstkorg är full med fågelsång, framtinat grus i drivor samt hopp för varje dag som väntar oss. 

Igår gjorde jag intervjun för skolan jag ska gå, över halva jordklotet. Har nog inte varit så nervös inför någonting på många år. Eller jag var inte nervös alls förrän en halvtimma innan. Då kom all nervositet i en stor skopa. Hursom var det ett fint och uppmuntrande möte över Skype. Det enda hemska var att jag pratade spänd och stel engelska, alltså riktigt dålig engelska. Men det är lätt att göra det när kroppen är skakis av alla känslor. Nu dröjer definitivt svar fyra veckor till. Jag som verkligen fått intrycket av att det handlade om fyra dagar. Vi håller förväntansfullt ut.

 

Efter en helg på spänn inför förtidsbudandet på vår lägenhet så har vi nu bestämt att gå till ordinarie visning. Visningarna blir på sådär två veckor. Sådär ja, en slev till med väntan.

 

Och så är vi någon dag eller två bort från att veta om någon av oss ska åka upp till Skelleftet och slutgiltigt bestämma oss för om vi ska bo i bostaden som vi har budat på och isåfall skriva kontrakt och vara glada över att vi har ett nytt hem som väntar på oss när vi lämnar Bagis. 

Alltså, jag är inte alls under någon som helst anspänning.

Ingen stress.

Lugn som en filbunke hela dagarna.

Det är säkert det.

Inte!

 

Desserten denna särskilda lördag blev vad som närmast kan liknas vid en Sticky Date pudding. En luftig mjuk chokladkaka dränkt i kolasås. Här med salta jordnötter. Älskades av barnen och omtyckt av de vuxna. Vad är det i?

Ägg, en sötpotatis, lite rismjöl, kakao, bakpulver, kolosolja, xylitol och vanilj. Kolasåsen är ett ihopkok av växtbaserad grädde, kokossocker, vanilj och bergsalt. Och så jordnötter då. Jag och Elis som bakade och hittade på. 

Annars har jag spenderat dagen med projektskiss för övningsuppsatsen. Ingen rolig lördagssyssla. Ska fortsätta nu.

En guldstund idag var när fina vännen tittade in för att uppmuntra mig och finnas där. Det är riktig Alla Hjärtans Dag-känsla på det! 

Hoppas ni alla får ge och ta emot mycket kärlek idag.

 

 

 

 

Den här lill-busen gör mig tokig av kärlek varje dag. Hans glada gosiga uppsyn. Hans äventyrarkropp och hitte-på. Ikväll så krympte radhusköp, lägenhetsförsäljningar, sömnlösa nattetimmar och världens alla c-uppsatser till små surrande insekter när han som sångfågeln med söta 15-månadersrösten sjöng Lilla Snigel, Akta Dig. Det lät mest At-ha De-i om och om igen, men med omisskännligt uttal och rar melodi. Hela familjen blev alldeles glädjeyra med honom. För Ted, han blev som ett fniss och fnitter när han förstod att vi förstod.  

 

 

Att kliva ut genom porten imorse var att kliva ut i bländade klarhet och tö. Så skönt med ljuset, så välkommet, så varmt mot kinden, så välkommet.

Idag skriver jag tenta, imorgon visar vi lägenheten och på torsdag träffar jag min handledare. Jag hoppas på att anspänning ska släppa, jag hoppas på småfågelfrid i hjärtat mitt. Lutar mig in i Hans vingars skugga. Bildligt då, för jag vill ha sol! Mer sol! 

Förändring i luften! Det är mycket i vårt liv som kommer och klarna och läggas på plats de närmsta veckorna. För er som inte känner till det så håller vi på att dra upp våra Bagis-rötter. Det är smärtsamt på sina sätt att lämna Bagarmossen och Stockholm. Särskilt när jag tänker på våra nära vänner här. Men också när jag tänker på en del drömmar och visioner vi haft med för vårt Bagis-liv. Många idéer som aldrig fått kropp. Ändå är det med mesta möjliga förväntan och pepp som vi kliver in i fortsättningen.

Fortsättningen är tänkt att vara ett läsår på BSSM i Redding, Kalifornien. Ett riktigt stort äventyr som har dragit i oss en lång tid. Sedan tar vi sikte mot Guldstaden i norr. Det vill säga Skellefteå. Där ska vi bo, vara med människor vi älskar, lära känna okända, utveckla våra yrkesdrömmar och njuta av att vara familj. Det hade vi aldrig trott om vår framtid om du frågat oss för tre år sedan. Än mindre för sex år sedan. Nu känner vi: men yes!!!

 

Och de närmsta veckorna då? Jag kommer att dra igång min C-uppsatsprocess, få en handledare och veta lite mer om hur den här sist-tiden här kommer te sig. Göra den sista antagningsintervjun för BSSM och få slutgiltigt besked om skolan. Vi kommer sälja vår fina trea i Bagis. Anpassa utflyttningsdatum. Veta vilken ekonomi vi har att röra oss med och kanske klippa till med något slags bostadsköp i Skellet.

 

Ja, det ska bli fint när framtiden vecklar ut sig, så vi ser.

Vill bara titta in, stryka håret ur ansiktet och säga hej. Har en tentapluggsonsdag i ryggen. Medtagen till kroppen, men mer hoppfull inombords. Att sitta och anteckna utifrån gamla tentor skapade åtminstone lite reda i mitt hjärnstök. 

Även pinnat några pins, sms:at några vänner och gosat mycket med de gölliga barnen. För de två äldsta heter jag "bara min mamma" just nu. Alla tre har varit hemma eftersom det går någon magsjuka på föris alla avdelningar. Jag har också varit hemma, studerat i sovrummet. På eftermiddagen när jag släppt dagens portion av plugg kommenterar de båda vid olika tillfällen: mamma, har du kommit hem? Är du hemma nu? Trots att jag ätit lunch med dem, pratat och hjälpt till då och då under dagen. Det blir tydligt att vara hemma räknas som att vara närvarande för dom. Spelar ingen roll att jag funnits i samma lägenhet, vi har inte varit tillsammans. Så räknar mina barn. 

 

Annars då, jo, jag har några inlägg som bara ligger och väntar på att jag ska kunna skriva klart dem. Ser fram emot det. Älskar att ta mer tid igen till att formulera mig och dela tankar. Vill utvecklas i det. Så jag hoppas att ni vill hjälpa mig med feedback och era tankar.

 

 

 

Hej bloggen. Idag är jag en aning överväldigad. Jag är trött till tusen med ögon som bränner och en huvudvärk som gnager. Vi har vakna småugglor som hoar och gullsnackar om nätterna just nu. Ej välgörande. Hoppas vi får till en trendvändning på det, för både jag och Nils slits. Innan nya veckan började njöt jag storligen av en ledig helg utan sjukdomsbegränsningar. Men intensiteten i den fina helgen tog mig på sängen och igår protesterade kroppen hela dagen. Fick ställa in det allra mesta. 

Idag tog jag mig iväg till uni. Även om jag vid övergångsstället närmast institutionen var fasligt nära att sluta på sjukhus då en bil körde in i stolpen jag stod bredvid. Fattade först inte hur nära det var att jag skulle fått en bil rakt in i magen. Men när jag såg att det gått bra för föraren (hon var oskadd, men sidospegeln på bilen slets av) så insåg jag att jag var en stolpe från en allvarlig olycka. Puh. Tack Gud. 

 

Nu har jag suttit i timmar med validitet och faktoranalys i psykologisk testning och vill grina en skvätt. Vi skriver tenta på bland annat detta om prick en vecka och jag känner mig vilse. Har svårt att samla koncentration och motivation. Mina tankar snurrar mest kring vem som ska tacka ja till att bli min handledare, vad jag ska hitta för forskningsfråga som känns angelägen till C-uppsatsen, hur jag ska hinna med övningsuppsatsen dessförinnan och kring våra grusade förhoppningar till att få låna pengar till att köpa nytt boende i norr. Vi fick nej från banken eftersom vi har för många barn på en inkomst. Även om de förstår att vi klarar den ekonomiska bördan.

 

Men, vad jag lärt mig är att allt kommer falla på plats. Det finns vägar framåt även när motstånd reser sig upp. Jag ska hitta en pluggplan för att tillgodogöra mig kunskapen jag behöver inför provet. Om ingen handledare jag hoppas på kommer att tacka ja så blir jag tilldelad en. Uppsatsämnen finns en uppsjö av, och kanske vet jag redan imorgon vad jag ska satsa på. Och vad gäller framtida boende ska jag tänka på himlens alla fåglar.
Amen.

ljus och sol

få spela spel med kidsen

många kramar

samla nytt fokus för schüle

göra bovetegranola och juica nått grönt

fånga många sömntimmar

häng med vänner och systrar

ett styrkepass på gymmet (som jag längtat)

bli golvad av jesu kärlek

skriva

göra nått jag aldrig gjort förut

 

 

 

 

 

 

Skulle önska att jag skrev att min nya last var att passionerat försjunka i kurslitteratur om vetenskaplig metod. Hade gjort mig gott med lite motivation och lust till det. Hah.

Men istället är det torkad mango som jag fallit för. Tipstips! Himla gott eftermiddagsmellis eller kvällslyx. Min favorit hittills är Urban Fruits version på mangon. Fest i munnen! 

Det här var visst en sådan här dag då halva innehållet i vattenflaskan läcker ut i skinnryggsäcken och blöter upp den nyinköpta kursboken för närmre fem hundra spänn. Samma dag som jag precis köpt en ny laddare till vår dator för att ersätta den trasiga och en ny innerslang till vagnen som fått punka. 

 

Men, det ska inte få stjäla min glädje. Icket! Den här dagen är full med sådant som är värt och viktigt. Beslutsamhet, vänner, hopp, att få ställa upp för andra och geniala kids som gnistrar.

Idag var jag utan schemalagt på universitetet och startade veckan med att läsa hemma. Och styra upp saker för att det faktiskt är svårt för mig att hålla motivation till att läsa psykologisk metodteori en hel dag. Ohyggligt svårt. Jag letade exempelvis en ny laddare till datorn för att den gamla gett upp igen, bytte sängkläder i barnens rum, postade utlovade paket,  kramade på en snorig gosse, planerade veckan och köpte tulpaner till våra bröllopsfirande vänner. Sånt.

Nu sitter jag i vårt vardagsrum som lyser varmt och hör på när regnet droppar från balkongerna och hur snön smälter och rinner ner från taken. En rätt lagom dag för en rätt trött människa som fortfarande hänger i hälsosvackan. 

 

 

När säsong sex var över tyckte jag och mon amour att serien Mad Men fått sig ett bra slut. Det var bara det att serien inte var slut. Vi har dragit oss för att påbörja sjuan, men nu händer det!

En tekväll med våra vänner som fick lov att ställa in hade lätt smällt högre. Fast nu blir det ändå rätt intressant att se hur Don ska lyckas sabba sitt liv denna gång... Let the fun begin! 

söndag

mitt-på-dagen-vila efter tidig morgon

va ute i kramsnön

ingen magsjuka än

lyckad gf/mf/rsf bakning

grannar tillika vänner

att jullovet fortfarande ger energi

idéer och lust

att ha ett hem 

bio rio igår

mat i kylen 

en vecka att vara peppad på

få spela spel med elis

boende i usa nästan klart

 

 

 

Förra helgen tog jag med Elisen på en tur efter en tråkig start med familjeförkylning och seghet. Vi plockade med oss en vän till oss var och begav oss till Postmuseet. Tips till alla barnfamiljer i Stockholm! Ett museum som de lyckats göra intressant även för barn med interaktiva och kreativa moment: det ritades på väggar, det gjordes vykort, det spelades dataspel och det sprangs lite hit och dit. Oväntat var dock att en favoritsak blev att "göra film" i den stora frimärkssamlingen. 

 

Hej nya året som kommer ta rekord i äventyr och  vindlande vägar framåt! Tror dig om mycket gott.  Men jag tror ändå du kommer lyckas övertrumfa min förväntningar. På nått vis. Kanske för att jag vet var du har ditt ursprung.

 

Tacksamheter jag tar med från året som var: att få va mer av en Jesusfreak än någonsin, förälskelsen i min karl, kvaliteten i vårt äktenskap efter tio år som par, hopp om liv och vinst över all sjukdom i min kropp, att lära känna gulltrion vi fått, drömmarna för vad jag ska bli när jag blir stor, att höra en sanning jag alltid unnat mitt sextonåriga jag, salt Medelhav mot huden, gyllene solsommaren, kärlek från våra föräldrar, dansen som växer, förmånen att plugga på uni, ett hem i alla väder, att jag har fortsatt lätt för det vackra och goda, ljus för mitt inre öga, träningsvåren fjorton, välriktade ord och annat som jag inte vill vara utan.

 

Jag lämnar kvar: infektioner av alla slag, vanan att krympa i andras ögon, rädda val, bristkänslor,  ensamhet, knäskador, skamkänslor för allt jag inte kan göra för eller ge till människor som ber mig, samt försöken att vara på fler än ett ställe samtidigt. 

 

Det här är det närmaste jag kommer ett nyårslöfte. Brukar inte göra mig såna. Däremot gör jag mig nya planer och tar ny sats. Det gillar jag.