Hej bloggen. Idag är jag en aning överväldigad. Jag är trött till tusen med ögon som bränner och en huvudvärk som gnager. Vi har vakna småugglor som hoar och gullsnackar om nätterna just nu. Ej välgörande. Hoppas vi får till en trendvändning på det, för både jag och Nils slits. Innan nya veckan började njöt jag storligen av en ledig helg utan sjukdomsbegränsningar. Men intensiteten i den fina helgen tog mig på sängen och igår protesterade kroppen hela dagen. Fick ställa in det allra mesta. 

Idag tog jag mig iväg till uni. Även om jag vid övergångsstället närmast institutionen var fasligt nära att sluta på sjukhus då en bil körde in i stolpen jag stod bredvid. Fattade först inte hur nära det var att jag skulle fått en bil rakt in i magen. Men när jag såg att det gått bra för föraren (hon var oskadd, men sidospegeln på bilen slets av) så insåg jag att jag var en stolpe från en allvarlig olycka. Puh. Tack Gud. 

 

Nu har jag suttit i timmar med validitet och faktoranalys i psykologisk testning och vill grina en skvätt. Vi skriver tenta på bland annat detta om prick en vecka och jag känner mig vilse. Har svårt att samla koncentration och motivation. Mina tankar snurrar mest kring vem som ska tacka ja till att bli min handledare, vad jag ska hitta för forskningsfråga som känns angelägen till C-uppsatsen, hur jag ska hinna med övningsuppsatsen dessförinnan och kring våra grusade förhoppningar till att få låna pengar till att köpa nytt boende i norr. Vi fick nej från banken eftersom vi har för många barn på en inkomst. Även om de förstår att vi klarar den ekonomiska bördan.

 

Men, vad jag lärt mig är att allt kommer falla på plats. Det finns vägar framåt även när motstånd reser sig upp. Jag ska hitta en pluggplan för att tillgodogöra mig kunskapen jag behöver inför provet. Om ingen handledare jag hoppas på kommer att tacka ja så blir jag tilldelad en. Uppsatsämnen finns en uppsjö av, och kanske vet jag redan imorgon vad jag ska satsa på. Och vad gäller framtida boende ska jag tänka på himlens alla fåglar.
Amen.