Två salstentor, två uppsatsuppstarter. Just nu är det trångt i hjärnan. Jag prokrastinerar, jag kämpar, jag skriver uppsatsskisser, jag testar och kastar idéer, jag räknar. bland kommer mål med en hel del utmaning, och aldrig hade jag förstått hur det skulle komma att kännas just nu. Jag ville läsa psykologi, men hade inte räknat med att förhållandet mellan ämneskunskap och metod och statistik skulle se ut riktigt såhär. Jag biter ihop. Får lyfta blicken.

Bästa råden till mig själv för dagarna som kommer är:
beta av, bit efter bit

hitta något ställe att ha som kontor

schemalägg de oschemalagda dagarna

kom ihåg att jag har potential att ro iland detta

igen: ba gört!