Jag har minnen av hur jag som liten önskat mig en storebror och med avis-ögonen sett på vänner som haft dessa äldre brorsor. Vet inte helt varför jag haft den längtan redan som barn, men den har helt enkelt funnits. Och den har hängt med mig upp i åren. Jag önskar mig bröder. Jag tror liksom att jag är skapt för att leva i relationer och familj. Då menar jag inte kärnfamiljen, jag menar familjen extended version. Och då vill jag både ha pappor och mammor och systrar och bröder och söner och döttrar och farmödrar och morfäder och så vidare. Sådana typer av relationer till människor runt mig önskar jag mig, och inte bara till mina biologiska släktingar (som har en särskild plats i mitt hjärta).

 

Hursom, har jag i alla fall känt en avsaknad på brorsor. Jag har alltid sökt nära relationer med kill-personer, mans-personer som jag uppskattat. Men sedan så har det många gånger under mina uppväxtår trasslat till sig, jag har blivit rädd för hur jag ska bli uppfattad och misstolkad, jag har någon gång fått känslor som jag behövt sortera men inte kunnat prata om, det har blivit laddat, jag har känt mig bortvald. Den andre i sin tur har kanske dragit sig undan, blivit rädd för att misstolkas eller blivit rädd för känslor de trott att jag haft, eller som jag kanske ibland haft. Ibland har vi bara glidit isär och släppt taget om varandra. Så till slut har jag stått där igen, med känslan av att inte ha någon bror.

 

En bror för mig skulle vara någon som ser min potential, vem jag är och tror på mig. En någon som visar sig och delar med sig av sina drömmar och planer och känslor till mig och låter mig få vara en del sitt liv. Någon som talar rakt och ärligt och sårbart. Någon som aldrig tvekar att ge mig en stor varm kram när jag behöver det eller kasta en komplimang i mitt ansikte i rädsla för att jag ska feltolka signaler som någon slags attraktion. Någon som jag fick krama och uppmuntra och älska utan att det vore något konstigt med det. Någon som är för mig och min man, men som inte tror att han behöver använda min man som ett språkrör för att respektera vårt äktenskap. Typ någonting åt det hållet. 

 

Brödrafronten är på uppsving, men jag hoppas på mer.

 

/en som gillar att få vara en syster