en mellandag i gryniga mobilbilder

Igår morse låg snön fortsatt tung på Ersboda.  Hade gärna vandrat in där mellan träden. Nu var vi dock på väg till lilla pulkabacken mellan radhusen.
 
Rosenkinderna fick smaka på både kyla och fart.
 
Här susade barnen ner och sedan in mot elljusspåret i sly och lössnö. Kelis tyckte bäst om när han krockade in i grenar och ramlade ur. Men inga av de tre barnen gillade när de vuxnas långa ben skrapade i marken och snön sprejade deras ansikten vita och kalla.
 
Pastellhimlen på väg hem mot pannkakslunch som mormor överraskade med.
 
När minsten skulle sova tog vi med oss honom och storasyster Loppan på dejt. Störsten var på eget äventyr med mormor och morfar. Våran plan löd: Kulturbageriet och bibblohäng. Vi trodde att hon skulle tycka att det var lyxigt att vara själv med sina päron. Men hon undrade varför Elis saknades. Det är ju mycket bättre när han är med tyckte hon.
 
Lite mandelfylld croissant och veganbar. Trevligt fika!
 
Många böcker blev det. Först när Ted sussade sött trots alla jullovsfirande familjer som hängde på bibblan. Sedan när han yrvaken klättrade runt och snackade strunt. 
 
Hem till mina föräldrar igen. Så tacksam för de här dagarna tillsammans. Att de går med på att få sitt radhus fullt med stök och galopperande tokiga kids som vaknar tidigt om mornarna.
 
Där den här filuren var lika överförtjust i sin morfar som alltid.
 
Och där de här två barnen storligen njöt av sin mosters briljanta sällskap.
 
Sedan avslutades dagen med att vissa barn hade ovanligt svårt att somna, en bildvisning från Rhodos och att jag skjutsade hem min syrsa genom en stad jag älskar.
 
 

vinterlycka

 
 
Tack för pulkåkning, snötunnlar och roskinder. För snötunga grenar, knarr under skor och guld över tak och toppar. Tack för minusgrader, tystnad och överväldigade hjärtats glada slag. Julupptakt i Umeå, jag älskar dig.

träden fulla med stjärnor

 
Hej svarta morgon med asfalt som glas. Idag är vi trötta hos oss. Barnen vaknar innan fem och ingen av oss har egentligen sovit klart då. Dom bara tror det. Men humöret avslöjar oss alla. Och  min kropp är avdomnad av trötthet. 
 
Jag sitter i en upplyst pendelstågvagn på väg. Väcker hjärtat med musik och drömmer om att ett vitt kallt snötäcke ska bryta upp den här svärtan, dra oss ut ur lägenheten och göra oss barnsligt sugna på lek och fart. 

kakaosmör och pedagogpresenter

bild från my new roots, kakaosmör! (kanske kommer det någon egen bild imorgon när ljuset återvänt)
 
 
Idag blev en fix- och pysseldag. Har tagit tidigt jullov från min kurs i brist på den litteratur jag behöver för att komma vidare. Pysslet föddes ur ett försök att visa Elis och Los nio pedagoger och samt förskolans kock lite uppskattning för allt de investerar av sig själva i våra barn. Eftersom vi inte har så mycket att röra oss med förrän pengarna trillar in i slutet på veckan fick jag tänka till litegrann. Hur skulle vi Ett litet hemmagjort kort med några personliga ord är aldrig fel, så det slog vi till på... Men sedan? 
 
Hemgjorda bodybutterpraliner! Det låg nämligen en rejäl bit raw kakaosmör i kylen som väntade på att bli något närande. När jag satte igång förundrades jag över hur lätt det är att röra ihop egen kroppsvård. Ja, jag vet - jag har ju gjort deo och tandkräm förut - men på något sätt slog det mig igen vilka möjligheter som finns. Kan inte säga att inspirations-bilder på Pinterest drog ner peppen. Det här inte sista gången det blir hemgjorda vårdande hudprodukter.
 
Idag blev det i alla fall den enklaste av blandningar med kakaosmör, mixade havregryn och pepparmyntsolja.  Värsta sköna väldoftande produkten vill jag lova; har gått runt och sniffat på min hand hela dagen. Den smälta röran hällde jag i pralinformar och ställde in i frysen. Väl stelnade slogs de in i lite silkespapper och cellofan och fick tillhörande uppmuntrande kort. Dessutom en tydlig anvisning om vad det var i. Nils trodde ganska länge att det var praliner avsedda att ätas. Så länge att han när jag lämnat köket skrapade kastrullen och smakade. Hah. 
 
Allt detta rörande, klippande, skrivande, pakterande tog sina beskärda timmar men var en lagom syssla för en trött och huvudvärkig morsa. Jag hoppas att pedagogerna uppfattar något av all den tacksamhet och uppskattning vi känner för att de skapar en trygg, kreativ och utvecklande miljö för våra barn.

loppanlo, del 4

Pappor
skriver
kramas
går
och dricker (te, mjölk, vatten och kaffe)
 
Det förklarar Loppan för mig när jag nyfiket frågar vad pappor gör. 
 
 
 

lördagkväll solo

Min älskling ser mastodontfilm på bio med vän. Jag har nattat kids, ätit mörk choklad så att hjärtat slår för snabbt och lyssnar på någon rar folk-jul-lista på Spotify. Inte dumt för en lördagkväll i skenet av adventsstjärnan. Jag har saker att göra och ro för tusen kvällar på en man hand. Det finns ingen del av mig som otrivs i mitt eget sällskap. Samtidigt finns det få saker jag älskar så mycket och får så mycket energi av som kvällar i sällskap av vänner, familj eller nya bekanta. Det har tagit lång tid för mig att förstå mig på mig själv och denna motsägelsefulla sammansättning av min person. Jag känner mig som en utpräglad extrovert introvert eller introvert extrovert. Vilket som. Någon som känner igen sig?
 
Familjen Lundkvist firar sin första friska helg efter tre sjuka. Då är vi ändå inte helt i hundra form nu heller; men om vi ska jämföra, och det ska vi! Det har vi firat med peppisbak, filmen Upp, hushållssysslor, ibethel.tv, spel, klossbyggen, julkalender, kittel och skoj, hårklippning, julmusik samt adventsfika med vänner. Och såklart lite barnslagsmål, bajsgastande och annat som inte gör sig lika fint på bloggen. Vi lever ett väldigt oprydligt småbarnsliv hörrni! Men det är fullt av stökig kärlek. Imorgon fortsätter vi hursomhelst helgfestligheterna med en sväng till kyrkan, ett barnkalas och så blir det min tur att följa en vän på bio. Tackarrrr! 

Att det är Lucia idag har jag tyvärr inte märkt eller själv gjort mycket av. Min man är lite för rastlös för att njuta av luciatåg på skärmen. Det är visst inte hans kopp te alls. Tolv minuter stämning bjöds i vår soffa innan han fick nog. Själv skulle jag gärna ta en tidsresa tillbaks till mammas mysiga lussemornar då hon bjöd på varm choklad, saffransbullar med mandelmassa och goda pepparkakor i soffan framför Lucia på tv. Eller till känslan vid skolans firande när alla stearinljusen tyst tändes i den mörka korridoren och jag med resten av tåget sjungande gled ut i vit särk och glitter i nersläckt fullsatt gympasal. Ibland är jag en sucker för traditioner, det är bara att erkänna.

överleva/varför du inte hört från oss

Sitter febersvettig i soffan och lyssnar på julsånger. Resten av familjen flydde röran och det uttråkade instängda kaoset här hemma. Nils har trött roddat söndagen själv, fortfarande påverkad av sina tre feberdagar. Det här är min första vakna timme, innan har jag plågat sovit mig igenom dagen i små smärtsamma kvartar.  Jag gav upp och la in en värktablett på eftermiddagen, och nu har jag varit lite mer människa sedan dess.
 
Jag vet att det kan höra till småbarnsåren att drabbas av många infektioner. men det här året har varit ett hånfullt skämt. Förutom några friska veckor i sommar har någon ständigt varit sjuk hemma hos oss. Ibland lindrigare, men oftast rejält medtagen. Visst, det är inga kroniska eller dödliga sjukdomar som andra kan behöva kämpa mot. Men jag har ändå svårt att vara tacksam över att vi inte är värre drabbade när hela vårt liv är på efterkälken. Känner mig bestulen på hösten och allt som skulle bli så bra. Helg efter helg har vi ställt in saker, isolerat oss hemma och fått sänka tusen ribbor för hur vi vill leva med våra kids. Vi har bara försökt ta oss igenom dagarna. Överleva.
 
Och det värsta är att det är jag och Nils som varit mest illa däran. Vi har gjort de här en-ensam-förälder-med-tre-barn-dagarna till leda. Familjelivet jag ser andra leva på Instagram och i Facebook-flödena känns som en avlägsen dröm. Gå på en julmarknad, fira gudstjänst, utflykta med vänner, bjuda in på middagar, finnas för andra, leva församlingsliv i Bagis eller göra roliga aktiviteter med barnen. En hägring. Så lever vi uppenbart långt borta från familjer och en del nära vänner som gärna skulle klivit in med en hjälpande hand eller en medkännande famn. För när man är i det här läget så finns inte ens ork att be om hjälp. Alla har trots allt fullt upp med sitt. 
 
Detta är den osköna sanningen om varför det varit så tyst här.

förälskad

Vagnarna fylls, människor trängs. Jag sitter tryckt mot fönstret med lurarna om öronen och ser söderort stanna kvar när tåget drar vidare. Hela tiden stannar söderort kvar. Fyller mig själv med blårosagrå moln som blåste hårt över gränden,  Bon Iver-skönheten, olika tack som drar förbi och stora stillsamma otämjda kärleken. Idag börjar ny kurs och jag är glad för nystart, behöver det efter de senaste månaderna. Nu vill jag komma fatt det här himla livet som bara dragit iväg med mig, nu vill jag leva mer i riktning mot mina livs stora ja:n. Det har blivit för mycket "sen", "när jag blir frisk", "när jag läst klart den här länken" och annan sorts suddighet. Visst får jag ha nåd med mig själv och allt som inte blir, absolut. Ingen tvekan om det. Men nu är det viktigt att jag odlar den här förälskelsen, den är min fight och min vila.

sweet herb chai och chi två

 
Hej från statistikplugg på Lilla Bagis! Här sitter jag och är tacksam för att en vän tog tid med mig igår och hjälpte mig att fatta lite mer. Det var en kick att knäcka några koder och känna sig utrustad inför första tentan. Stress-snaran lossad. Igår eftermiddag kände jag att jag ville bubbla över statistik för att det kändes så märkvärdigt att jag förstod. 
 
En annan sak som gjorde mig bubblig igår var föräldramöten på storas avdelning. Så tacksam över att ha pedagoger som tänker på hur barnen får vara i sin potential på olika områden och i olika relationer. Att barnen får testa mycket. Att de får öva på personliga gränser och kommunikation. Att de är betrodda som kompetenta. Finns mer att skriva om det. Men å, vad det gör hjärtat gott att veta hur vuxna månar om ens barn.
 
Å.
Jag har så mycket mer än små vardags-hej att dela med er. Det kommer. 

morgonspegelrader

Fingrarna fastnar i tovorna i håret och jag drar ihop allt till en lös fläta på min högra axel istället. Gnuggar in lite färg i brynen och böjer mina envist raka fransar uppåt mot himlen. Inte tid eller lust till något annat. Hej trötta facet, är det såhär du ser ut idag också? Spela roll, jag gillar dig! Så himla skönt att va vänner. Så himla skönt att aldrig känna för att gömma dig. Dina bästa prydnader är: inga bekymmer för imorgon, vädernypt kind och över allt slabbiga barnpussar.
 

ur töcknet

Imorse vaknade jag ur töcknet som lagt sig över mig de senaste dagarna. Så trots att jag hostar, slemmar och snorar på förkyldaste vis känner jag hur den senaste omgången influensa släpper sitt tag om mig. Nu vill jag bara fortsätta rensa ut de här viruslymlarna. Jag vill vara mitt friska jag igen.
 
Idag ska jag till universitet och gå på en bra föreläsning och tycka att jag är lyckligt lottad. Tacksam för att jag får utbilda mig. Tacksam för att jag får utrymme att tänka klart. Både rakt och vindlande. Tacksam för att min väg från tunnelbanan till universitet är to die for (ska visa er lite skönhet sedan). Tacksam för jag får saker jag behöver för att bygga min yrkesframtid. Tacksam för att det finns människor jag gillar på skolan. Tacksam för att jag får komma hem om eftermiddagarna till en man som är king på hemmaliv och till barnen som jag älskar så hjärtat rusar runt i kroppen.
 
Jag tänkte aldrig att bloggen skulle stå tyst så länge. Men så blev det. Det var sjukdom och elände och trötthet och tidsnöd och tyngder. Sedan blev det semester och äventyr och familj och vänner och vackert och kul. Sedan blev det hemkomst och lägenhetsprojekt och sjukdom och skit och nystart och bra saker och mer sjukdom. Nu är det i alla fall den artonde September och jag har för avsikt att fylla den här bloggen med mitt igen. Ser fram emot det!

snart i mål

Ni vet hur det ibland blir extra svårt att hålla mod och ork uppe i slutet av en tid som tärt och betat av lust och marginaler? Så har det varit hos mig just nu. Nu är det en dryg vecka kvar till maken går på semester och föräldraledighet. Jag gör mitt bästa för att hålla ut, men jag är riktigt trött inombords. De senaste månaderna när Nils jobbat heltiden full har jag känt mig båda ensammare och otillräckligare än vanligt. När jag lever ohållbart om så bara för en begränsad tid så urholkar det mig. Har verkligen umgåtts för mycket med min trötthet, frustration, och lustlöshet en tid. Nu vill jag göra något bra av denna sista vecka som jag har tre kids solo, rita om dagarna och vara mitt bästa trötta och tärda jag. 

paj dator

Vår dator var med om en oskyldig vätskeolycka och tangentbordet slutade funka. Den ska på service. Därav bloggtorkan. 
 
Det har också varit för mycket av: snor, hosta, feber, gruppuppgifter över internet, hemmafixmaraton, stress, utflykter som gått i stöpet, uppvaksnätter, okommunikation, sjuka vänner och annat splitter.
Med några höjdpunkter som lättat tyngden: fin Skansendag med vänner förra helgen, sjöpremiär med tillhörande cykeltur genom den väldoftande skogen, indiskt med vänner på gården när vi firade Nils och varmaste bröllopsfesten till exempel. 
 
Nu börjar en ny vecka att ta riktning i. Det ska bli mer balans, mer sömn, mer hjälpas åt. Och så blir det mer ledigt. Välbehövligt och lyxigt.

med näsan full av sommar

 
När jag äntligen slog upp porten mot gården för att ta med mig kidsen ut i dagen kunde jag bara tänka: det luktar sommar. Är det varm asfalt och husfasader? Är det grönskan? Hursomhelst ljuvligt. Ljuvligt att solen går upp över vattenskadade laptops, över trötta argumentationer, över listan med saker att göra, över heltidsveckor på enmanhand och över syskon i luven på varandra.
 
En kort stund låg jag barfota i gräset medan de äldsta lekte i trädskuggan och den yngsta sov. Sedan seglade vi in till stan och runtomkring. Vi köpte pysselmaterial och var glada, stannade för nyckelpigor och äventyr vid fontäner. Tog en rinnig världsgod glass och kände oss rika på varandra. Så himla bekymmerslöst trots att kombinationen tre små barn med en vuxen på tur i staden också är en svettig historia.
 
Ikväll läger jag mig rik på gröngräs, soliga uppsyner, lyckliga ungar och doften av sommar. 

tröttma

Det spänner och drar runt ögonen, kroppen ömmar och siktet för dagen flyter omkring. Har haft en tröttare tid i ryggen nu och än är den inte över. Uppvak varje timma under stora delar av natten och tidiga morgnar har betat av mina energidepåer en längre tid. Förr om dagarna fanns möjlighet att sova en stund på dagen, men nu när Loppan är vaken från morgon till kväll så får en mamma vackert hålla sig vaken.
 
Hoppet till bättre sömn tändes i helgen då jag sövde om Ted genom natten utan mat. Det var fantastiskt! Poängen är liksom att han ska kunna somna om utan mina brösts inblandning. Och få bättre aptit på dagen. Men, nu har hans mage krånglat de två senaste nätterna och han har inte alls svarat på att sövas om i sin säng. Eller jo, han har outtröttligt svarat: AAAAAOOUUÄÄÄHHHIIIEEÄÄ. Så jag erbjöd brösttrösten i alla fall. Tills Teds mage vant sig bättre vid vanlig mat kan jag alltså inte riktigt räkna med att få sova bättre. Håll alla tummar för att det blir snart. Zombiemamman är nämligen en tråkigare och mindre tålmodig mamma. Zombievännen är en mer avlägsen och disträ vän. Zombiehustrun är en ostadigare och mer avslagen hustru. 
 
Men, ska en vakna trött och bara drömma om att få sova till sömnen tar slut så kan en i alla fall få vakna till detta:
 
 
 

fjärilshuset och andra utflykter

 
Mina föräldrar var här under långhelgen som var. Roligt att ha dem här och få tid tillsammans! Barnen tankades fulla på morfar- och mormorbus, mys och utflykter. Vi blir ofta turister i vår egen stad när mormor och morfar är på besök. Det är ett uppskattat avbrott i vardagen även om det kan vara minst lika trevligt att skrota runt hemma tillsammans, vilket vi också hann med.
 
Vårt första utflyktsmål var Kaknästornet, det var första gången för de flesta av oss. Fantastisk vad en kan se långt! Från tornet såg vi också en turnerande cirkus som restes på Gärdet och djur som betade i gräset. Att vi skulle dit och kolla på elefanterna rådde det ingen tvekan om hos barnen. Och säga vad man vill om cirkusar och kringresande djur i bur, men det var en höjdpunkt att se barnen beundra de stora vackra elefanterna som gick runt utan inhägnad. Ponnysarna, åsnorna, zebrorna, lamorna och kamelerna skulle väckte också pepp och fascination. Lunchen intogs på Matmekka, restaurang på Etnografiska: det stället vill jag verkligen tipsa om! Eko, reko, närodlat, gott och allt vad det är. Min mat smakade fantastiskt och det fanns fullt av schyssta tillbehör, ljus genom fönstren och sköna färger i lokalen. Inte heller alla matställen där en kan sitta bredvid en barnhörna och lägga ner sin sexmånaders bebis för utforskning när en vill äta utan pilliga små fingrar som ska slita i mat och porslin.
 
En annan trevlighet som vi gjorde ihop med föräldrarna och några vänner var en kortare tur till Björkhagen. Markuskyrkan där hade familjedag och bjussade på korv, ponnyridning, loppis och fiskdamm. Ni hör ju hur många rätt det där är i ett litet barns öra! Svenska kyrkan här är föredömlig när det gäller inkludering av människor av behov av särskild kost. Det finns vegetariskt, glutenfritt och annat som de faktiskt tänker på. Att jag skriver det är för att jag har upptäckt att det inte är en själklarhet överallt när kyrkor bjuder in.
 
Och så Fjärilshuset då, eller Haga Ocean. Huvudattraktionen denna gång var kanske Haga Ocean med sina hajar. Vi stod länge och kikade på hur hajarna och fiskarna simmade runt. Sedan var det högt tempo (och inte så mycket långsamnjut som då vi var där sist) när Nils följde de stora som pinnade runt bland fjärilar, sköldpaddor och fiskar i växthusen. Utanför, när vi skulle fylla på mellismagarna, möttes vi också av ett bonusnöje. Någon hade köpt ett såpbubblesvärd och blåste ängen full med stora bubblor som barnen och mormor glatt jagade. 
 
 
 
Ps. Hade faktiskt inte med kameran. Gick och bar runt en liten peppig kille i mina armar. Men på datorn hittade jag några bilder från när vi besökte Fjärilshuset för fyra år sedan, då Elis var en sisådär fem veckor gammal. Fanns mycket vacker att titta på.

träningskryt

Varning för träningskryt. Eller så är jag bara ruskigt tacksam? Your call. Nu törs jag i alla fall säga att jag har etablerat en ny vana när jag nu i fyra hela månader har tränat fyra gånger i veckan. Jag skäms icket för min beslutsamhet och pepp. Jag är dessutom himla glad för hur dessa timmar känns i min kropp; hur mycket starkare jag är än innan jag började. Bättre ska det också bli. Det finns en mängd saker jag vill erövra på området träning!
 
Några upplevda bieffekter av regelbunden träning:
det känns hela tiden som att det var längesedan jag tränade, fastän jag var på gymmet samma dag
vill ba ha meeeer
hinner lyssna på många pod-sändningar
jag har börjat stå och flexa mina armmuskler i spegeln för att med ögat mäta mina framsteg (vem är jag?)
 
 
 

dagens (knyckt)

Tänkte att det kunde vara kul med en lista nu och då. Lite som ett sätt att lära känna min värld mer. Ibland kanske det kommer fram saker som aldrig får ett helt blogginlägg. Vi kan väl testa? Här hittade jag denna lista, på Alexandras sköna blogg Försök att inte se så snygg ut.

DAGENS VILL HA: några fler pigga kvällstimmar. Nu ska jag alldeles strax hoppa i säng (för att orka natt och morgondag). Är alldeles ovanligt jätte-trött faktiskt. Men oj vad jag hade velat hinna lite mer.
DAGENS KLÄDSEL: bruna trasiga strumpbyxor, en cool stormönstrad kort kjol som sjunger på sista versen och en gulrandig finstickad tröja med dragkedjor vid axlarna som barnen alltid leker med.
DAGENS SMINK: lite tvättbjörnsöga från gårdagen, mascararester som jag visst inte lyckades tvätta bort.
DAGENS FRISYR: sova-med-blött-hår-frisyren.
DAGENS HÄNDELSE: byx- och tröjkälskaren Loppan vill ta på sig "en ny klämming"
DAGENS LÅT: "...till alla er som korsat Atlanten, till alla er som tror..." Förskolan levererade hits från 1994 imorse.
DAGENS PLANER: nu är det så sent att jag bara har kvar planer för morgon, till exempel på att få till ett städ inför långhelg och att mina älskade päron kommer nedbilandes. 
DAGENS SAKNAD: nyfödingen i Åsliden.
DAGENS DUMMASTE: något nej jag slängde i Los ansikte av bara farten istället för att ta den tid jag faktiskt hade kunnat ta med henne.
DAGENS SJUKA: ont i huvudet, förmodligen sömnbristen som jag ska åtgärda nu.
DAGENS DROG: tänker på och ser fram emot nästa avsnitt jag och mannen ska se av Modern Family. 
DAGENS ROLIGASTE: att Ted gillade gröna ärtor sötat med päron och aprikos.
DAGENS FAVORIT: Ulle. Så himla glad att hon är en del av min vardag.
DAGENS KÖP: blöjor
DAGENS HUMÖR: glad och tacksam, särskilt för att det inte blev den sjukstugevecka jag befarade.
DAGENS ORD: "klämming"


när små personer plockar blommor

 

balsam

Idag är jag bland många andra saker glad för en sån liten sak som att jag fått en leverans med balsam och hårvårdande produkter hem. Jag har nästan satt en ära i att ha så få produkter som möjligt i både badrumsskåp och städskåp. I en anda av ekotänk och sparsam konsumtion förstås.
 
Hemmavid är jag kräsen med vad jag gnuggar i min hårbotten, smetar i mitt ansikte och smörjer min kropp med.  Använder otroligt få skönhets och hygienprodukter och tycker kanske någonstans att jag är aningens tuff därför. Lite hygien-hardcore och hippie-ursprunglig kanske? Men, i ärlighetens namn så är mitt hår en riktig risbuske och jag får dreads lika snabbt som våra golv blir skitiga efter städning.
 
Kanske är det på tiden att jag ger mitt hår lite näring? Så tänkte jag när jag suttit i fyrtio minuter med kammen i mitt trassel. Började därefter söka lite på naturliga ekologiska balsam, hårinpackningar och oljor för att se om något kunde göra susen för mitt hår. Hittade lite plånboksvänliga produkter, och beställde hem. En snabb leverans senare är jag förväntansfull; ska innehållet i dessa flaskor förvandla mitt fnasiga trasiga hår till något starkt och vackert? Kommer det att svalla utan tovor? Det ska jag tala om för er efter några veckors användning. 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0