För mig är kyrkan människor. De som vill ha gemenskap med Jesus och med varandra. Det hindrar mig dock inte från att beröras av aritektur och vackra kyrkorum. Former, färger och konst. Skönhet är ett av Guds ansikten. När vi var i Barcelona besökte vi Sagrada Familia jag och Nils. Det är inte så ofta som jag känner mig dragen till de stora turistattraktionerna under mina resor, men inför detta ställe kände jag annorlunda. Kanske för att mina föräldrar fascinerats och smittat med sin entusiasm. Även om jag sett fram emot att se platsen var jag ändå inte beredd på hur jag skulle hänföras av detta bygge (kyrkan är fortfarande inte klar). Min smak eller inte, min svaghet för skönhet, symbolik och den stora berättelsen drog mig in i medvetenheten om Guds närvaro. 

 

Bjuder er på några bilder: