kalastårtor

 
Äldsten fyllde nyss fyra. Han hade önskat sig två tårtor. Spindelmannen-tårta som hans vän haft på sitt kalas. Och en regnbågstårta (som skulle se ut som i spel han spelar på padden). Jag antog utmaningen, för jag tycker ju att det är kul med tårtor. Både med bakning och dekor. Men hjälp, vilket projekt det här med tårtande kan vara! Och så många moment som kan gå fel: 
   Agar-agar klumpar i den hemgjorda sugarpasten, grynig marängfrosting som ser ut som övervispad grädde, fail på naturligt färgade tårtbottnar, kletig sugarpaste som smälter för att jag använder hushållsfärger istället för pastafärg, skrynkligt tårtlock och så vidare. Bäst att hålla sig undan sådana här projekt om en inte tycker det är kul. Eller om en är perfektionist. För oj vad jag fick snabba på, höfta till, skära kvickt och trolla med befintligt för att jag skulle hinna med. Då hade jag ändå varit ute i god tid och planerat många moment väl.
 
 
Matfoto är inte min starka sida. Höll till och med på att glömma att fota dem. Tur Nils påminde mig precis innan de skulle skäras upp! Trots allt är det ett roligt minne tycker jag. Jag har själv vuxit upp med festliga fantastiska tårtor, eftersom det är min mamma som står för ursprunget till peppen. Och hon gjorde det på den tiden internet inte fanns minsann. Nu går det att klicka fram vilken tårtblogg som helst och få hjälpsamma instruktioner och inspiration! Men vi hade i och för sig en fantastisk engelsk tårtbok hemma. Minns fortfarande vilket nöje det var att bläddra i den när jag var barn.
   Nu blev det i alla fall ett monster till regnbågstårta. Har aldrig sett en så hög tårta förr! Det framgår inte alls av bilden. Det nästan skrämmande i dess storlek kompenserades med en gullig dekoration. Ett av det bästa berömmet var när en av Elis kompisar utbrast något i stil med: "En sån har jag i mitt spel!" Då kände jag att jag lyckades min fritolkning av tårtan.
   Sedan blev det en klumpig spindelmannen-tårta. Med väldigt lite av spindelmannen. Födelsedagsbarnet hade önskat huvud och överkropp med armar... men se där tog mitt tålamod slut. Att forma muskulösa mansarmar i sugerpaste är inte min grej. Skulle behöva öva några timmar först. Tårtan är för övrigt en glad kompromiss mellan två ytterligheter: sugarpaste med hushållsfärger (mot allt vad jag tror är sunt och bra för en kropp) och en chokladbotten utan raffinerat socker, mjölk och gluten. 
  Till min glädje tyckte födelsedagsbarnet om sina tårtor. Lärde mig en hel del nya skills genom detta projekt, älskar den känslan av nyvunnen kunskap! Det känns som om det är det stora jag har med mig efteråt. Och den sköna nöjda bubbliga känslan när jag ser att mina händer lyckas forma till de där molnen som fanns i mitt huvud! 
 

Kommentarer
Postat av: Senitha

Tack för all cred! Men klurigare än att det inte fanns tårtbloggar var nog det minst sagt begränsade sortimentet av färger och material...Minns mixade godisar som så när tog kål på mixern! Kul att se dina alster :-) Förstår att E gillade dem

2014-04-01 @ 21:00:23
URL: http://www.solsblogg.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0