för två timmar sedan

Han sjunger sig till sömns medan hans lilla hand håller om mitt finger. Så glider handen ner, landar på täcket och han tar sömnens första andetag. Mun och ögon halvöppna, just som det brukar vara. På den punkten släktar alla barnen på mig.  
 
Min sista bebis tänker jag alltid om honom. Vår Ted.
 
Undrar ibland vilken mamma jag varit till min första bebis om jag vetat och erfarit det jag vet nu? Vad hade blivit annorlunda? (det ska jag nog skriva ett spekulativt inlägg om någon gång) Aldrig får en göra om något sådant två gånger. Är bara nyfiken. Ältar inget och är glad för var jag är nu.
 
På tal om tidsresor och att få chans att göra om saker med nya erfarenheter och facit i hand, ett filmtips: About time. Kvalar inte in på min topplista, men är så pass sevärd att jag slänger ut den här. Den gjorde mig gott. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0