Nils fixar precis upp det sista i köket och jag sitter med datorn i knät. Soffläge. Har nyss bokat resa upp till familjen i norr och förfasats över resekostnaderna. Det hade inte varit dumt om Sverige varit lite mindre avlångt sådana här gånger.

Vår dag har varit en fin en trots lite motgångar. Började med bokläsning för glada barn med alla täcken och kuddar i soffan. Sedan fortsatte den, frukost, fix, vänner på brunch, lek ute, vila, skype med mina föräldrar, försök att byta ut våra dörrar, sortering av bebiskläder, middag och nattning av de två små. Nu har lugnet lagt sig efter alla bestyr. Nu får vi en skärva kväll innan vi ramlar i säng. För ikväll är vi trötta.

Jag skalar ner tillvaron nu. orkar inte lika mycket. Har för ont. Och precis som innan de två andra förlossningarna har jag lite mindre lust för äventyr och för mycket folk. Det är liksom nog att landa i allt som ska landa i. Det är inte rekord i rolighet, men det känns bra.

 

Det här känns bra.