Nu när hela familjen varit lediga tillsammans sedan i början av juni känns det som om semestern börjar ta slut, fastän det är en vecka och några dagar kvar innan Nils cyklar iväg till jobbet igen. Jag börjar vänja mig vid tanken. TIll och med känna mig redo och peppad. Älskar den här känslan som oftast infinner sig hos mig i slutet av semestern, innan det är dags för vardag: kom an bara! Jag ska göra finast möjligt av den tid som kommer!

 

Hösten för mig blir: inskolning av störsten på förskolan, tredje trimestern, hemmatillvaro med ett, ofta två och i slutet på oktober tre barn. Det blir distansplugg på heltid, församlingsplanteringsliv och annat engagemang som är viktigt och bra. Det är mycket som ska falla på plats och mycket jag ska lära mig. Men en sak vet jag: jag ska bara räcka till för det jag räcker till för. Jag ska int' tjures. Så om tillvaron blir för full kommer jag inte tveka att skala ner. Just nu känns det dock som en fest att mitt liv ska få rymma allt som väntar. Jag tycker om tanken på den här växten jag kommer utsätta mig genom allt nytt som jag ska få möta. Och att få chansen att bli bättre på gamla grejer.

 

Så med det sagt ska jag fortsätta ha det oförskämt bra resten av den här ledigheten. 

Ni får ha det med! Lediga eller arbetande eller vad ni än är.